Uppföljning av träningsutvecklingen

Ett laktattröskeltest säger en hel del – men inte allt. Jag har haft ganska bra utveckling på träningspassen under våren känner jag. Helt enligt önskan och plan och jag snuddar vid mina bättre prestationer och har testat över 80 ml/kg/min i VO2max. Och det är ju okej som 38-åring i år. Faktum är att jag har personbästa i absolutvärde i vår så den där allmänna nedgången av VO2max från dryga 20-årsåldern som ska ske märker jag inte av så mycket…

Men träning är ju mer än testvärden så klart. Som hobbytränande elitaktiv så kör jag så mycket jag hinner och har lust utan att vara så värst strukturerad i mitt tränande. Styrketräningen som jag tänkte få till bra i år har ju till exempel nästan helt uteblivit och med 50-60 h arbete vissa veckor så blir det ibland tight att få till träningen. Både när det gäller tid, ork och inspiration.

Nästa aktivitet som betyder nåt är 70 mil på Korsika. Vi får se om siffrorna nedan hjälper nåt i en tävling som sker till mycket utanför grafen.

 

laktat3

Annonser

Bikingman Corsica – jag ska cykla långt!

Skärmavbild 2018-04-06 kl. 11.23.19

Det är så här tror jag, att med åldern så ska man ge sig på långa cykeldistanser för att det bara blir så.

För min del så slapp jag göra valet själv då det infann sig en möjlighet att prova på långdistanscykling med lite större motiv än bara cyklande för egen del. I mitt arbete som doktorand inom idrottsfysiologi öppnas det upp för lite roliga möjligheter att bredda projekten och få nya infallsvinklar för vad vi forskar på. Just fallet långdistanscykling bjuder på en ganska utmanande fysiologisk belastning där det händer en hel del i kroppen som vi inte har koll på när det kommer till muskelns respons till nutrition och träningsbelastning.

Filip Larsen och jag kommer vara med i årets, och också den första upplagan av Biking Man Corsica som är en del i en nystartad ultraserie som består av deltävlingar på olika kontinenter. Korsika-banan är tämligen kort med knappa 70 mils cykling men är relativt kuperad med knappa 13 000 höjdmeter. Tävlingsformatet är sprint vilket innebär att vi köttar på från start för att (solo) ta oss runt på kortast möjliga tid. Om man vill får man ta upp till fem dagar på sig och njuta av ön för att klara tidsgränsen. Jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur lång tid det kommer ta eller hur jobbigt det blir. Syftet för vår del är heller inte att vinna tävlingen utan att få bra datainsamling. Men som vi riggar det hela kommer vi ha kontinuerlig datainsamling under tävlingen samt dagarna före och efter vilket öppnar upp för att vi kan fokusera på att cykla under själva tävlingstiden och verkligen bli trötta utöver det vanliga.

Här på bloggen blir det lite av en presentation av den personliga utmaningen i detta projekt och jag tänker skriva mer om det under kommande veckor. Det vi faktiskt gör i arbetssyfte, vilket är hela huvudpoängen med deltagandet får vara mindre publikt för stunden – men jag kan inte undkomma att detta är en personlig utmaning och någonting som är nytt för mig.

Då vi har fin kontakt med arrangören vet jag att det finns några tillgängliga platser kvar till tävlingen om någon är intresserad. Ordinarie anmälan är stängd men jag har anmälningskod för att fixa en sen anmälan – säg till bara om ni är intresserade. Jag tror att detta blir ett väldigt trevligt äventyr!

Följer upp min egen träning

IMG_5534

Modifierad modifierad moDmax-kurva från två senaste testen… Nåt sådant. Vilken kurva är ”bäst”?

Det här med laktatmätning är ganska knepigt om man försöker nysta lite djupare i det. Laktatkurvan i sig är ganska enkel och lätt att förstå men vad som faktiskt påverkar laktathalten i blodet är inte helt enkelt att komma till rätta med. Den enkla förståelsen innebär att vi i blodet kan mäta utflödet från arbetande muskulaturen och därigenom få en bild av muskelns ”metabola ansträngning”. Det synsättet bygger på att det ena förklarar det andra.

Men beroende på person, kost och en del andra saker så varierar laktathalten i blodet vilket gör att en synbar förändring av kurvan, i jämförelse med exempelvis tidigare mätt kurva, när man räknar på absoluta värden försvinner helt när man räknar på normaliserade värden. Just separerande av akut påverkan från långtidspåverkan (ej akut effekt av träning) är ganska tricky och det finns absolut ingen mall för hur man ska göra eller redovisa värden. En halvparadoxal grej är exempelvis att ökad aerob metabolism (pga stimulerad/ökad fettförbränning) kan ge ökat laktatflöde i blodet men också ge motsatt respons. I en tidigare träningsstudie hade vi en effekt av träning som gav högre laktatvärden och bättre prestationsförmåga. Det vill säga en ”försämrad tröskel” för laktatkoncentration men mer kräm i benen.  I de studierna vi håller på med nu på Åstrandlaboratoriet kollar vi på bland annat på detta, hur fettförbränning, kolhydratintag och träning påverkar laktatprofil och substratnyttjande. Egentligen kollar vi på blodglukos men laktat och glukos hänger lite ihop. Allt detta är bara för att få lite förklarande data för det vi egentligen kollar på som är mitokondriell funktion. Det är väldigt intressant allting.

Så jag mäter lite med mig själv. Jag tänkte bevaka min fysiologiska status i år för att se om det händer nåt alls. Men också för att jag lämnat ut lite försöksdata på mig själv som försöksperson för lite analyser. Det startar ju igång en del extraarbete.

I förra posten här på bloggen där jag söker efter försökspersoner så kan jag rapportera att efter en vecka har jag en del bra napp. Men ni som är intresserade kan fortsätta att meddela intresse. Första omgången med start i mitten av februari och avslut i slutet av mars är inte spikat än. Vi kommer köra den här studien i två-tre omgångar och kan ni inte nu så kan ni kanske senare. Vi har också en annan studie gående parallellt som pausar under de mer intensiva perioderna för träningsstudien som jag löpande kommer behöva försökspersoner till. Också det en superintressant studie där vi tittar på glukostolerans i relation till akut träning.  Där kan även ni som är riktigt vältränade vara med. Just nu vill vi extra gärna ha in personer som tränar ingenting/lite och personer som tränar på elitnivå.

Försökspersoner sökes till träningsstudie

gihlogo
Med början i februari kommer vi på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm att genomföra en träningsstudie där vi tittar på muskelns anpassning till hög träningsbelastning. Vi kommer genomföra en klassisk formtoppningsmodell som innebär varierande träningsbelastning under 5-6 veckor med för- och eftertester där vi kommer studera muskelns anpassning till träningen.Vi kommer rekrytera män och kvinnor i åldrarna 23-40 år som har vana av cykelträning men som inte har haft hög träningsbelastning under de senaste månaderna och inte bedriver intervallträning i strukturerad form. Försöksperioden kommer innefatta träningspass på GIH under eftermiddagar och övriga tester på förmiddagar. Muskelbiopsier kommer tas.

Du som är med i studien kommer förutom att få genomföra ett högkvalitativt träningsprogram få en grundlig kartläggning av din fysiologi. Ekonomisk ersättning utgår.

Intresseanmälan och kontaktinfo för vidare information: mikael.flockhart@gih.se


Länk till vår forskningsgrupp.

Forskning och uthållighetsidrott

dsc00625

Nu har jag varit på Gymnastik- och idrottshögskolan i två månader på min nya forskartjänst. På GIH har jag varit sedan 2010 och sammanlagt haft ca 3 års arbete och nästan två års studier uppdelat i lite olika perioder och i olika forskningsprojekt. Min tjänst nu är en doktorandtjänst som räcker fyra år framåt. Jag tillhör Filip Larsens grupp vilket är väldigt bra på många vis då vi delar mycket av intresse för idrott. Filip är också en riktigt skarp profil inom området som bland annat gjort mycket för att förklara varför rödbetor är bra för idrottsprestation.

En forskningstjänst inom ämnet idrott innebär att kort och gott genomdriva forskningsförsök för att förklara och utveckla forskningsområdet. I mitt fall kommer det att handla om att förklara hur muskler anpassar sig till träning. Det finns däri en rent mekanistisk del som handlar om att förklara vad som sker i muskeln när den utsätts för träning. Denna del av mitt arbete är kanske lite svårt för de flesta att hänga med inom och ett område jag själv kommer växa mycket inom. Om jag får säga det själv så har vi rätt häftiga studier framför oss. Om allt går vägen och om det fungerar som vi än så länge bara tror så blir det riktigt intressant.

Men över till idrotten. Att beskriva det som ”hur muskler anpassar sig till träning” låter ju egentligen både lamt och intetsägande. Det vet vi ju redan, väl? Men, nej, det vet vi inte. Vi vet exempelvis inte vad som är den perfekta dosen intervaller för att bli bättre och vi vet inte varför träningsmängd och intensitet påverkar olika individer så olika. Den frågeställningen låter ju lite intressantare och relevant för oss som idrottar. Det är detta jag kommer att gräva i!

IMG_5374

Jättelångt – lite från loppet och helgerna som varit

Foto: Christer Schapiro

För två veckor sedan körde jag ett trevligt motionslopp i Roslagen. Jag har sneglat på loppet under senaste åren då det varit en löptävling som kompletterats med en cykeldag och jag alltid varit uppbokad det datumet. Men i år passade det och jag fick chansen att köra Jättelångt som är ett långlopp point to point Öregrund-Norrtälje.

Till skillnad från vanliga tävlingar så är alltid de här upplevelseloppen mer en upplevelse än tävling. Det bjöds på frukost och post race-mat på Åtellet men där mellan cyklades det. Vädret var (se bild) fint vid start i Öregrunds hamn och mulnade sakta på med lättare regn vid målgång. Det var fuktigt men inte överdrivet höstblött i markerna. Loppet är långt – 127 km för mig och 4 h 26 min vilket krävde dryga 4 W/kg NP (strava). Tyvärr missade jag lite med vätskan och körde allt på en liten flaska vilket var i minsta laget men annars flöt allt på fint förutom med navigeringen. Banan var sparsamt uppmarkerad och istället var det egen navigering med GPS som gällde vilket strulade en del då min garmin valde att inte alls hänga med i svängarna och hantera kartan. Resultatet var blank skärm och trög enhet som slukade batteri. Jag vet inte varför det blev så men det resulterade i lite osäkerhet och mindre felkörningar. Som tur var så var vi två som gjorde sällskap under större delen av loppet så det löste sig med det.

Banan var av det enklare slaget och kan klart bli bättre med mer stiginnehåll. Men det är ju så klart en avvägning mot längd och tävlingstid. Landskapet är ju vad det är i norra Roslagen med platt mark, mycket skog och glest befolkat. Svårt att hitta upptrampade flowiga stigar med utsikt då så klart. En trixigare bana hade också varit snudd på omöjlig att navigera själv efter och samtidigt behålla tävlingsflyt. Det ska bli spännande att se var arrangemanget utvecklas åt för håll. I år växlades det upp med antalet startande och förhoppningsvis kan Roslagen få ett etablerat långlopp med tävlingsstatus i framtiden?

Hur som helst så älskar jag de här arrangemangen med hög omvårdandestämning från arrangörens sida och en tävlingsform med lite annorlunda format.

Efter loppet sammanstrålade jag med lite andra cyklister från länet på Johan R’s sommarhus på Väddö och firade resten av helgen med härlig stämning och öl i bastun och dopp i poolen. Supertrevligt även om det var bistert väder på söndagen. Trevligt var också förra helgen med superväder och lite övernattning och god mat på Södertuna slott med Louise. Härligt med barnfri tid tillsammans och så fick jag cykla dit och bereda plats för fikat 🙂

När det gäller cykelcrossande så tar jag det lugnt i höst och tävlar ingenting. Jag har inte ens suttit på crossen mer än pendlat på den skärmförsedda varianten och jag tror det är ungefär vad som kommer hända under hösten. Fokus ligger på jobbet och att få nya hemmet i ordning. Jag har lite spännade uppdrag i mitt egen företag också och just hösten är en tid med mycket jobb då jag föreläser på en PT-utbildning och har en del andra träningsuppdrag och föreläsningar.

 

 

Bergslagsloppet, GIH mm

img_52931.jpgBergslagsloppet är en riktigt hård tävling. Båda åren jag varit med har tävlingen gett årets högsta medeleffekt under en tävling vilket är jobbigt i sig, men det är också en brutal bana med mycket stigkörning och rediga uppförsbackar. I år var det rätt tungt och blött underlag vilket tog ut sin rätt. Jag är inte helt frisk från förkylning heller men det kände jag inte av under tävlingen.

Jag gillar ju hårda banor då banan själv sållar agnarna från vetet och det blir mindre taktikkörning. I år satt jag med Wengelin och Ohlsson i ca 40 av 70 km. Då kände benen att de fått nog av Michael Ohlssons tempo i geggan och jag fick åka ensam till mål. Krampen började dra i benen

vid 50 km och det är trots allt inte så många tävlingar som frammanar trötthet i armar och händer här i sverige. Tidsmässigt var det helt lugnt bakåt så jag kunde slappna av och ta mig i mål utan att lida för mycket. Jag blev alltså trea till slut vilket jag är helt nöjd med i sällskapet. Det var kul att tävla igen – och tack till CRT/Håkan mfl för langningen!

DSC_5220

Bild: www.mtbfoto.se

Nu har jag också jobbat några dagar med vad jag kommer pyssla med under de närmsta fyra åren – som jag har på mig för att få till en avhandling. Inledningsvis handlar det om img_52791-e1505149417389.jpgatt spika ett antal forskningsprojekt och strukturera min egen utbildning som doktorand. Här kommer min presentation att vara och en mer utförlig beskrivning av vad jag/vi kommer att titta på.

Bilden visar ingen EPO-doping, om nån blir orolig utan är vanliga prov för laktat/blodsocker. Det blir en del stickande i fingrarna så här inledningsvis för att arbeta fram lite data för uppslag för vidare forskning.