Foto: Järfälla XCO
Nu var det länge sedan senast. Luften gick ur mig efter semestern och SM i XCO i Östersund där jag punkade och placerade mig långt bak i fältet. Med påföljande altanbygge i värmeböljan och en knepig period för träning så fick jag nån slags överansträngning i ett muskelfäste på sittbenet. Det blev väldigt svullet och ont och även om jag inte led av det i övrigt mer än av nån reaktion med feber och annat elände så följde en period på några veckor då det inte riktigt gick att sitta på en cykelsadel. Nu nästan två månader senare har jag fortfarande problem. Jag sitter lite längre fram på sadeln än vanligt för att inte få tryck på den ömma punkten vilket är jobbigt i längden. Korta pass fungerar okej, speciellt i tävlingsfart, men längre pass blir snabbt en pina med mycket ståcykling.
Året har varit lite struligt med en ändå förhållandevis okej vårallergi som följdes av revbensfraktur. Jag var peppad för att göra en bra avslutning på säsongen men detta med sittbenet förstörde allt och jag missade långlopps-SM som var det stora målet. Några lopp har jag fått in på sista tiden under slutet av sommaren och början av hösten:
- Tour de Hacksta: 1a
- Bergslagsloppet: 2a
- Järfälla XCO: 1a
Tidigare placeringar i år:
- Bikingman Corsica: 1a
- Lidingöloppet MTB: 5a
- Hökarängen XCO: 1a
- Pearlizumi MTB: 4a
- Ottarsloppet: 1a
- Långa lugnet: 5a
- Lida Loop: 4a
- Ränneslättsturen: 5a
- SM XCO: 13e
…jag vet inte om jag ska vara nöjd. Det har inte riktigt gått vägen med nån storform men lägstanivån har ändå varit okej tycker jag. Faktum är att jag i våras satte några av mina bästa effektsiffror någonsin men det blev aldrig översatt till bra cykelresultat, utom möjligen vid cyklingen på Korsika.
Men cykling i all ära. Just nu är det intensiva dagar på jobbet med datainsamling i de forskningsstudier som jag arbetar med. Det är faktiskt riktigt roligt och hösten kommer vara fullmatad med idrottsfysiologi, träning, föreläsningar och annat som har cykelanknytning för mig. Att cykla är väldigt mycket mer än tävlingsresultat. Mitt fokus just nu är den träningsstudie som vi kör på Åstrandlaboratoriet GIH där vi gör ungefär nedanstående.
Detta är mitt primära forskningsprojekt och är en kartläggning av muskulär (mitokondriell) anpassning till uthållighetsträning. I mitokondrien finns slutsteget för energibildningen tillsammans med syre. Muskelns syreupptag styr bland annat effektivitet, om vi förbränner fett eller kolhydrater och hur mycket energi vi kan producera. Det vi gör är bland annat att mäta hur bra syreupptagningsförmågan och funktionen är i mitokondrierna vid olika steg i ett träningsschema som följer klassisk princip med ökad belastning följt av återhämtning. Vi låter helt enkelt en grupp personer träna under övervakning och testning i några veckor för att se hur anpassningen till träning sker. Detta är fystestning helt utanför skalan för vad man som vanlig konsument någonsin kan få. Normalt använder man vid träning och utvärdering en pulsklocka, effektmätare m.m. för att få en inblick i hur kroppen svarar på träning. Här mäter vi sådant som man normalt sett bara spekulerar om.
Vill du vara med som försöksperson eller vet någon som vill vara med är det bara att mejla mikael.flockhart@gih.se. Lite intagningskriterier finns här:
Mickes nya och bättre blogg 
Jag förstår att du har högt ställda mål för att vara nöjd. Men det är ju rätt sjuka resultat ändå med tanken på all strul du verkar haft!! Många, inklusive mig själv, skulle ge mycket för sånna resultat! Vore mycket intressant höra fler tankar (inlägg) kring din egen träningsstruktur och upplägg.
En snabb cyklist är en snabb cyklist, även om cyklisten inte är på topp – som man brukar säga… 🙂
Det känns som att jag redan bloggat om det mesta, sedan 2006 faktiskt. Min egen struktur är mest att jag cyklar som jag har tid och lust och alltid utan nåt upplägg mer än kommande dagar på sin höjd. Det betyder ju inte att jag har huvudet helt under armen men jag har så mycket annat i livet som är annorlunda prioriterat än cyklingen så jag tar det som det kommer och gör en insats för formen till de tävlingarna jag känner för. Allt finns på Strava för den som vill detaljstudera. Men den som letar struktur kommer nog mest finna pendlingscykling och träning som trycks in där det finns tid. Så jag får nog säga att man inte ska titta för mycket på hur jag tränar då det ofta skär sig mot vad jag tycker skulle vara optimalt att träna.
Ah, okej, började bara läsa för något år sedan och har inte plöjt back loggen! Hehe, jag brukar ofta försöka påpeka för folk att man inte ska titta på eliten och försöka applicera samma upplägg på en (elit)motionärs nivå. Här är det alltså sant i dubbel bemärkelse. Men ändå grymt imponerande att du kan vara så stabil topp 5 elitåkare utan mer tanke än så! Vad snittar du för veckovolym om du är frisk och hel?
Man kan kanske säga att med 18 elitsäsonger, 6 års idrottstränar/idrottsvetenskaps-utbildning och lika många år inom forskningen inom idrottsvetenskap så har jag hunnit tänka en del. Jag har också under många år experimenterat med massor av träning och modeller i syfte att optimera, men just tävlandet har jag en ganska avslappnad attityd till. Ett fåtal gånger om året står jag på startlinjen med ambition att placera mig men nästan alltid är målet bara att ha trevligt på cykeln. Går det bra så är det roligt men inget jag förbereder mig för eller planerar för, för det mesta. Jag räknar inte timmar, men någonstans mellan 10-20 timmar/veckan är det normala. Tackar cykelpendlingen för det!