Långa Lugnet och Lida Loop

41485575075_ddf01e7789_o

33815910_2518308271528386_791742105364987904_o

42338754842_084ec22315_o

Foto: cykelkanalen.se, tre bilder

Långa Lugnet är en trevlig tävling. Tyvärr mitt under pollensäsongen vilket gjort uppladdningen för mig till att det blir som det blir… Årets tävling blev lite stolpe ut – men mest för att jag hamnade på efterkälken vid första stigpartiet där det vurpades och blev trångt och långsamt. Jag, Sparr och Wetterhall bildade jagande trio bakom tätgruppen men vi, och framför allt jag, räckte inte riktigt till för att ansluta och bli med i matchen på riktigt. Jag var rätt trött i ryggen under tävlingen men avslutade rätt stark på sista loopen och blev femma i varje fall.

Långa lugnet tidsgraf

Tidstapp till vinnande Emil Lindgren under Långa Lugnet: Första loopen med hinder på första stigen och jaga på jämt avstånd bakom. Trött på andra loopen med tidstapp och så sista loopen där jag mest solokörde och tog in några sekunder på Emil.

Resultat Långa Lugnet

Senaste racet var Lida Loop – för första gången för året i rätt tröja också (men lånad och från fel år). Lida brukar vara lite av huvudtävlingen för mig under året eftersom det är den mesta hemmatävlingen som jag åker regelbundet. Dessutom passar banan mig och det är ett toppenarrangemang från min tidigare förening. Som bäst har jag varit tvåa men också både punkat och vurpat bort mig ur ledning några gånger. Så jag vill väl ha lite upprättelse helt enkelt och bara vinna en gång för alla så jag har det avbockat från vinna-listan.

LL lasse1

Foto: Lasse Höglund

42711203431_6540e3a452_o

Foto: cykelkanalen.se

Men det gick inte i år heller då det blev en fjärdeplats efter att ha krampat mig ur tätstriden med några minuter kvar till mål. Men jag är nöjd ändå. Uppladdningen var inte den bästa då jag träningsvurpade och fick en revbensfraktur inte ens två veckor innan tävlingsdagen. Jag följde upp det med att sträcka mig i ryggen/revbensmuskulaturen tre dagar innan start också. Det är lite knepigt med revbensfraktur. Det är lindrigt, för att vara en fraktur så klart, men vid träning och skogscykling är det lätt att bli sned, falla igenom i rörelser och små gömda muskler som annars mår bra får plötsligt rädda situationen och då hugger det helt enkelt till. Jag hade varit och provkört Lida-banban dagen innan sträckningen och konstaterade att det fungerade att sitta ner och trampa genom stöket hyfsat bra. Så medan framhjulslyft uppför en trottoarkant var svårt så gick det bra att sitta ner och låta dämparna jobba för fullt. Tack för heldämpat!

Under loppet kändes det lätt, även om det så klart är en tydlig ansträngning att vara med i täten på ett långlopp. Det strålade dock oroväckande ner i högerbenet från ryggen och jag var orolig att det skulle bli problem redan på andra loopen för mig, men jag höll ihop det ändå. Ut på tredje och sista loopen tappade jag däremot vattenflaskan vid langning och det bidrog kanske till att det blev lite varmt och överhettat i kroppen. Krampen tog mig i varje fall irriterande tidigt innan jag blivit hindrande trött på annat sätt. Vi på bilden nedan hängde ihop till sista kilometrarna innan mål där tempot blev mer varierat och benen inte ville längre. Jag kom efter och rullade in i mål efter att till och med ha halvvurpat med cykeln i uppförsbacken innan mål. Kramplåsning och motorikfailure… En toppentävling och en fin dag var det ändå!

Resultat Lida Loop

Skärmavbild 2018-06-10 kl. 19.59.20

Foto: Oscar Ekstam, tror jag

Annonser

Senaste tävlingarna

hc3b6karengens-xc.jpg

Foto: Åsa Larsson

Först ut för mitt tävlande på svensk mark var Lidingöloppet som jag körde för fjärde gången. För tredje gången av försöken så gick starten mindre bra då det höll på att bli en krasch på asfaltsvägen ner mot den första kritiska kurvan på banan. Jag kom för långt bak i fältet och efter mer hinder på Bosön så var täten borta för gott. Jag åkte ikapp andragruppen men det tog på krafterna och det fanns ingen nytta med att sträva mer framåt för stunden så jag kröp in i gruppen och höll det tempo som krävdes för att vara med i tävlingen. Tyvärr hade vi/jag aldrig nån bra koll på framförvarande så det blev väl avslaget tempo på slutet trots att vi faktiskt hade realistisk chans att nå högre upp i fältet om vi hade samarbetat. Själv så laddade jag från Bosön till mål för att säkra placering i relation till andragruppen och tog faktiskt in två placeringar från framförvarande Calle och Isak och slutade 5a i tävlingen. Det var en tung dag för mig med polleallergi men med en bra form i övrigt så är jag inte helt missnöjd med farten i kroppen. Det finns mer effekt att ta av framöver. Resultat.

Dagen efter LL-MTB  åkte jag Hökarängens XCO som bjuder en riktigt grym bana upp och ner för, primärt, Hökarängstoppen som är en av de tre topparna på samma område. Det blev en vinst i det lite snålt tilltagna startfältet och en jobbig dag för benen. Jag körde långsammare uppför än när jag tränade på banan några veckor tidigare och kände av gårdagens cykling. Riktigt segt faktiskt men kraften som finns i kroppen räcker långt även om det inte är hundraprocentig utdelning av formen. Resultat.

31958378_1504876049621781_1313152346280165376_o

Foto: Sthlm MTB cup

Nu senast körde jag Ottarsloppet som var nytt för mig. Det var en trevlig erfarenhet och ett lopp med faktiskt en riktigt bra bana som gick på massor av fina snabba stigar och upp och ner på en grusås norr om Uppsala i Ottarsborg. 2 varv á 26 km kördes vilket är ett rätt bra format för ”långlopp” tycker jag. Speciellt för mig som körde för första gången och fick så att säga provköra ett varv innan det var dags att kräma ut det sista ur kroppen. Loppet gick rätt bra och jag kände inte av pollen så mycket vilket kändes skönt. Dagen innan var jag helt under isen och hade problem att cykla till jobbet med 120 i puls. Under tävlingen var jag aktiv och gjorde de fartökningarna som krävdes för att fältet skulle minska tills jag var ensam i tät och säkrade segern. Det blev en jobbig tävling då banan kräver trampande hela tiden och det trots allt inte är så mycket klungkörning på öppna vägar. Resultat.

Nu närmast skippar jag Billingeracet och SWE-cup i Vårgårda. Det blir för mycket resande och vis från förra våren så vill jag inte resa för långt och tävla när jag inte känner mig i slag. Det blir lätt ett mentalt bakslag så jag spar min motivation lite.

Bikingman Corsica – race report

Skärmavbild 2018-05-01 kl. 11.17.56

The Bikingman Corsica was a nice experience. Starting and finishing in Bastia the route covered 720 km of riding anti clockwise around the island. As a novice ultra-athlete, I was not sure of how I would endure the long distance and riding through the night and accumulating fatigue from riding, but also from lack of sleep. It went fine.

Links: Bikingman, Bikingman InstagramStrava

IMG_5903

The Corsica course was partitioned in four segments of 200-154 km with obligatory checkpoints for stamp/signatures on the individual map and for food and pep talk. The first and second segment was through the center of the island in the mountains. It was beautiful riding on nice roads with scenic views. The “loose end” on the map was a re-route as the road was closed for work. A detour over a mountain pass at almost 1300 altitude meters happened instead. I didn’t mind as climbing is my thing.

skc3a4rmavbild-2018-05-01-kl-10-25-06.png

The legs worked fine but since I got early to the first checkpoint after 200 k of riding I didn’t get any food there. I also missed on filling the water bottles and getting something else to eat from local stores, so I started to feel a bit dehydrated after a while. I did the first 9 h of riding with a fluid intake of approximately 2 liters but after a quick stop at a locale Spar I refueled, and then felt more comfortable with the situation. I later had some GPS-trouble; finding satellites, charging the garmin from a power bank, navigating and riding at the same time which made me unnecessary slow on the road but after the last downhill in the dark and in light rain I made it to checkpoint #2 for “dinner”.

Skärmavbild 2018-05-01 kl. 10.22.53

skc3a4rmavbild-2018-05-01-kl-10-25-43.png

Fearing what the night will bring

Riding through the night started in strong winds and rain along the west coast of Corsica. It was comfortable temperatures through the night except from freezing on the decents. As a novice in riding in the dark I brought a second lamp with extremely low battery power with me and the spare batteries were no good (!) and there were no night open petrol stations where I could by new ones. Basically, this meant that I was stuck with my solid and good primary front light source that usually can deliver over 3 hours of light – for estimated 6-7 hours of riding in the dark. The applied strategy was to use the light on the descents and riding in the moonlight when possible and with the front light turned off. By luck or maybe smart planning from the organizers, the roads were quite suitable for this and I pushed on to reach checkpoint 3 just before sunrise.

IMG_5918

The winning bike with the official sausages of victory and uneaten food still taped to the frame

The last 6 hours of riding to the finish started in a beautiful landscape at sunrise. By now I had started to develop serious sourness from sitting in the saddle and the legs was quite tiered. Although the coastal roads were beautiful I could not enjoy the views as much I had wanted, and the power output was quite affected by this. The countdown of distance to Bastia went really slow but although affected by the many hours on the bike, it felt good in the tailwind the last 30 k to Bastia.

Arriving at the square in Bastia was a nice moment. The traffic was quite intense, so I was glad that it ended up in a sprint finish. I had been in the lead of the race for approximately 26 hours and could finally step of the bike and have well deserved beer and a massage. Many thanks to Bikingman organization for a terrific race course. This one will be remembered for life!

Skärmavbild 2018-05-01 kl. 11.18.12

Summarized power data from the race. Due to some missing gps-recording the data is not completely 100% accurate. But with an official time of 29 hour 35 minutes I had maybe 1 hour 25 minutes in non-riding time at checkpoints and fiddling with equipment. That means at least 30 easy minutes of time to save in the future with experience gained from this race.

Edit 11/5: The final leaderboard have now been made public. The detour because of to the closed road only affected the first part of the field, and this was corrected in the leaderboard with a time reduction of two hour.

  1. Mikael Flockhart, Sweden, solo male 27h35min* (AT)
  2. Dejan Jug, Slovenia, solo male 30h06min* (AT)
  3. Michael Knudsen, Denmark, solo male 31h59min* (AT)
  4. Marco Beligni, Italy, solo male 33h23min* (AT)
  5. Michelangelo Pacifico, Italy, solo male 34h16min* (AT)
  6. Xavier Massart, Belgium, solo male 36h05min* (AT)
  7. Dieter Schietse, Belgium, solo male 36h46min
  8. Jan Tubeeckx, Belgium, solo male 37h47min* (AT)
  9. Matteo Repetto, Italy, solo male 38h24min* (AT)
  10. Ivana Furlan, Italy, solo female 38h24min* (AT)

IMG_6970IMG_6925IMG_6979

Photocred: Andreas Fabricius

Uppföljning av träningsutvecklingen

Ett laktattröskeltest säger en hel del – men inte allt. Jag har haft ganska bra utveckling på träningspassen under våren känner jag. Helt enligt önskan och plan och jag snuddar vid mina bättre prestationer och har testat över 80 ml/kg/min i VO2max. Och det är ju okej som 38-åring i år. Faktum är att jag har personbästa i absolutvärde i vår så den där allmänna nedgången av VO2max från dryga 20-årsåldern som ska ske märker jag inte av så mycket…

Men träning är ju mer än testvärden så klart. Som hobbytränande elitaktiv så kör jag så mycket jag hinner och har lust utan att vara så värst strukturerad i mitt tränande. Styrketräningen som jag tänkte få till bra i år har ju till exempel nästan helt uteblivit och med 50-60 h arbete vissa veckor så blir det ibland tight att få till träningen. Både när det gäller tid, ork och inspiration.

Nästa aktivitet som betyder nåt är 70 mil på Korsika. Vi får se om siffrorna nedan hjälper nåt i en tävling som sker till mycket utanför grafen.

 

laktat3

Bikingman Corsica – jag ska cykla långt!

Skärmavbild 2018-04-06 kl. 11.23.19

Det är så här tror jag, att med åldern så ska man ge sig på långa cykeldistanser för att det bara blir så.

För min del så slapp jag göra valet själv då det infann sig en möjlighet att prova på långdistanscykling med lite större motiv än bara cyklande för egen del. I mitt arbete som doktorand inom idrottsfysiologi öppnas det upp för lite roliga möjligheter att bredda projekten och få nya infallsvinklar för vad vi forskar på. Just fallet långdistanscykling bjuder på en ganska utmanande fysiologisk belastning där det händer en hel del i kroppen som vi inte har koll på när det kommer till muskelns respons till nutrition och träningsbelastning.

Filip Larsen och jag kommer vara med i årets, och också den första upplagan av Biking Man Corsica som är en del i en nystartad ultraserie som består av deltävlingar på olika kontinenter. Korsika-banan är tämligen kort med knappa 70 mils cykling men är relativt kuperad med knappa 13 000 höjdmeter. Tävlingsformatet är sprint vilket innebär att vi köttar på från start för att (solo) ta oss runt på kortast möjliga tid. Om man vill får man ta upp till fem dagar på sig och njuta av ön för att klara tidsgränsen. Jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur lång tid det kommer ta eller hur jobbigt det blir. Syftet för vår del är heller inte att vinna tävlingen utan att få bra datainsamling. Men som vi riggar det hela kommer vi ha kontinuerlig datainsamling under tävlingen samt dagarna före och efter vilket öppnar upp för att vi kan fokusera på att cykla under själva tävlingstiden och verkligen bli trötta utöver det vanliga.

Här på bloggen blir det lite av en presentation av den personliga utmaningen i detta projekt och jag tänker skriva mer om det under kommande veckor. Det vi faktiskt gör i arbetssyfte, vilket är hela huvudpoängen med deltagandet får vara mindre publikt för stunden – men jag kan inte undkomma att detta är en personlig utmaning och någonting som är nytt för mig.

Då vi har fin kontakt med arrangören vet jag att det finns några tillgängliga platser kvar till tävlingen om någon är intresserad. Ordinarie anmälan är stängd men jag har anmälningskod för att fixa en sen anmälan – säg till bara om ni är intresserade. Jag tror att detta blir ett väldigt trevligt äventyr!

Försökspersoner sökes till träningsstudie

gihlogo
Med början i februari kommer vi på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm att genomföra en träningsstudie där vi tittar på muskelns anpassning till hög träningsbelastning. Vi kommer genomföra en klassisk formtoppningsmodell som innebär varierande träningsbelastning under 5-6 veckor med för- och eftertester där vi kommer studera muskelns anpassning till träningen.Vi kommer rekrytera män och kvinnor i åldrarna 23-40 år som har vana av cykelträning men som inte har haft hög träningsbelastning under de senaste månaderna och inte bedriver intervallträning i strukturerad form. Försöksperioden kommer innefatta träningspass på GIH under eftermiddagar och övriga tester på förmiddagar. Muskelbiopsier kommer tas.

Du som är med i studien kommer förutom att få genomföra ett högkvalitativt träningsprogram få en grundlig kartläggning av din fysiologi. Ekonomisk ersättning utgår.

Intresseanmälan och kontaktinfo för vidare information: mikael.flockhart@gih.se


Länk till vår forskningsgrupp.

Forskning och uthållighetsidrott

dsc00625

Nu har jag varit på Gymnastik- och idrottshögskolan i två månader på min nya forskartjänst. På GIH har jag varit sedan 2010 och sammanlagt haft ca 3 års arbete och nästan två års studier uppdelat i lite olika perioder och i olika forskningsprojekt. Min tjänst nu är en doktorandtjänst som räcker fyra år framåt. Jag tillhör Filip Larsens grupp vilket är väldigt bra på många vis då vi delar mycket av intresse för idrott. Filip är också en riktigt skarp profil inom området som bland annat gjort mycket för att förklara varför rödbetor är bra för idrottsprestation.

En forskningstjänst inom ämnet idrott innebär att kort och gott genomdriva forskningsförsök för att förklara och utveckla forskningsområdet. I mitt fall kommer det att handla om att förklara hur muskler anpassar sig till träning. Det finns däri en rent mekanistisk del som handlar om att förklara vad som sker i muskeln när den utsätts för träning. Denna del av mitt arbete är kanske lite svårt för de flesta att hänga med inom och ett område jag själv kommer växa mycket inom. Om jag får säga det själv så har vi rätt häftiga studier framför oss. Om allt går vägen och om det fungerar som vi än så länge bara tror så blir det riktigt intressant.

Men över till idrotten. Att beskriva det som ”hur muskler anpassar sig till träning” låter ju egentligen både lamt och intetsägande. Det vet vi ju redan, väl? Men, nej, det vet vi inte. Vi vet exempelvis inte vad som är den perfekta dosen intervaller för att bli bättre och vi vet inte varför träningsmängd och intensitet påverkar olika individer så olika. Den frågeställningen låter ju lite intressantare och relevant för oss som idrottar. Det är detta jag kommer att gräva i!

IMG_5374