Långa Lugnet och Lida Loop

41485575075_ddf01e7789_o

33815910_2518308271528386_791742105364987904_o

42338754842_084ec22315_o

Foto: cykelkanalen.se, tre bilder

Långa Lugnet är en trevlig tävling. Tyvärr mitt under pollensäsongen vilket gjort uppladdningen för mig till att det blir som det blir… Årets tävling blev lite stolpe ut – men mest för att jag hamnade på efterkälken vid första stigpartiet där det vurpades och blev trångt och långsamt. Jag, Sparr och Wetterhall bildade jagande trio bakom tätgruppen men vi, och framför allt jag, räckte inte riktigt till för att ansluta och bli med i matchen på riktigt. Jag var rätt trött i ryggen under tävlingen men avslutade rätt stark på sista loopen och blev femma i varje fall.

Långa lugnet tidsgraf

Tidstapp till vinnande Emil Lindgren under Långa Lugnet: Första loopen med hinder på första stigen och jaga på jämt avstånd bakom. Trött på andra loopen med tidstapp och så sista loopen där jag mest solokörde och tog in några sekunder på Emil.

Resultat Långa Lugnet

Senaste racet var Lida Loop – för första gången för året i rätt tröja också (men lånad och från fel år). Lida brukar vara lite av huvudtävlingen för mig under året eftersom det är den mesta hemmatävlingen som jag åker regelbundet. Dessutom passar banan mig och det är ett toppenarrangemang från min tidigare förening. Som bäst har jag varit tvåa men också både punkat och vurpat bort mig ur ledning några gånger. Så jag vill väl ha lite upprättelse helt enkelt och bara vinna en gång för alla så jag har det avbockat från vinna-listan.

LL lasse1

Foto: Lasse Höglund

42711203431_6540e3a452_o

Foto: cykelkanalen.se

Men det gick inte i år heller då det blev en fjärdeplats efter att ha krampat mig ur tätstriden med några minuter kvar till mål. Men jag är nöjd ändå. Uppladdningen var inte den bästa då jag träningsvurpade och fick en revbensfraktur inte ens två veckor innan tävlingsdagen. Jag följde upp det med att sträcka mig i ryggen/revbensmuskulaturen tre dagar innan start också. Det är lite knepigt med revbensfraktur. Det är lindrigt, för att vara en fraktur så klart, men vid träning och skogscykling är det lätt att bli sned, falla igenom i rörelser och små gömda muskler som annars mår bra får plötsligt rädda situationen och då hugger det helt enkelt till. Jag hade varit och provkört Lida-banban dagen innan sträckningen och konstaterade att det fungerade att sitta ner och trampa genom stöket hyfsat bra. Så medan framhjulslyft uppför en trottoarkant var svårt så gick det bra att sitta ner och låta dämparna jobba för fullt. Tack för heldämpat!

Under loppet kändes det lätt, även om det så klart är en tydlig ansträngning att vara med i täten på ett långlopp. Det strålade dock oroväckande ner i högerbenet från ryggen och jag var orolig att det skulle bli problem redan på andra loopen för mig, men jag höll ihop det ändå. Ut på tredje och sista loopen tappade jag däremot vattenflaskan vid langning och det bidrog kanske till att det blev lite varmt och överhettat i kroppen. Krampen tog mig i varje fall irriterande tidigt innan jag blivit hindrande trött på annat sätt. Vi på bilden nedan hängde ihop till sista kilometrarna innan mål där tempot blev mer varierat och benen inte ville längre. Jag kom efter och rullade in i mål efter att till och med ha halvvurpat med cykeln i uppförsbacken innan mål. Kramplåsning och motorikfailure… En toppentävling och en fin dag var det ändå!

Resultat Lida Loop

Skärmavbild 2018-06-10 kl. 19.59.20

Foto: Oscar Ekstam, tror jag

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s