Avrapportering

trästick

Nu var det länge sedan senast. Så det är dags för en liten uppdatering av (forsknings)läget. Det är ju så att jag mest syns på Instagram nu för tiden, och till nöds på FB. Men bloggen är ändå bra för det lite längre sammanställningarna.

För bara nån dag sedan släpptes denna korta kommentar.

Physiological adaptation of aerobic efficiency: when less is more

Det är en kommentar till en artikel som beskriver den högsta maximala syreupptagningsförmågan som mätts hos en människa. VO2max är helt centralt för uthållighetsidrottaren men när det gäller prestationsförmåga så spelar annat in. Det är till exempel anmärkningsvärt att jag själv har högre Wmax, det vill säga kroppsviktsrelaterad maximal effekt, presterad vid samma maxtest som Oskar Svendsen hade när han satte ”världsrekord” i VO2max/kg/min. Hur kan det vara så? I stället för att stanna diskussionen vid ev. mätfel och liknande föreslår vi en alternativ fysiologisk förklaring för att bidra till diskussionen. (Lästips: Rönnestad, som är försteförfattare har mängder med bra publikationer för den som vill läsa om cykelrelaterad träning).

Höstens stora publikation som jag varit med på är ändå den här artikeln:

Complex I is bypassed during high intensity exercise

Detta får sägas vara en tungläst historia där vi presenterar en modell för energiframställningen i mitokondrien. Det är i mitokondrien syret används och energin bildas som bland annat möjliggör muskelrörelse. Således helt centralt vid muskelarbete. Ur ett idrotts- och träningsperspektiv är huvudpoängen att det finns en avvägning mellan effektivitet och power. En strategi för muskeln för att maximera energiproduktion kan vara att switcha till ett mindre effektivt mode. Här visar vi att vi kan spåra vid vilken intensitet det sker hos människor vid arbete och erbjuder en förklaring till hur den metabola strategin fungerar.

Jag har också varit med i några poddar:

Tyngre Träningssnack #194

Prestera mera #191

Som årsrapport får det nog duga. Låt 2020 bjuda ännu mer! 🙂

#tillägg: Alex Hutchinson skrev en artikel på Outside magazine som summerar ovanstående: Why a Higher VO2 Max Isn’t Always Better

Lämna en kommentar