XCM-SM och semester

Skärmavbild 2017-08-12 kl. 21.29.06

Bild från 1572 Motala Challage

Tiden går… efter tre veckor på resande fot är det skönt att vara hemma och påta lite i trädgården hemma. Jag/vi i familjen har ju rest lite mer strax innan dess också så klart. Så är det alltid – ett ständigt resande. De senaste veckorna har fokus inte legat på tävlingar för min del, trots två SM som jag kört. Senast var Marathon-SM i Motala och jag blev åtta. Jag räckte inte riktigt till och jag vet ungefär varför. Jag satt med i täten fram till dryga två mil kvar av tävlingen då jag vek ner mig upp till sista bergspriset. Jag var för trött och hade fått jobba för mycket med att täppa luckor under tävlingen då Serneke/Allebike-teamet gör ett bra jobb som team och är fruktansvärt starka. Tur att strava finns så det är klart att jag pressade snudd på samma tider själv i backarna ifjol som jag nu inte riktigt klarade av att följa de snabbaste i nu. Det handlar om position och tajming och att ha kraft kvar i påkarna när backarna kommer.

Över lag har jag varit lite småtrött på tävlingarna i år och i kombination med väldigt starka startfält har det varit tufft, framför allt mentalt att inte riktigt vara med där framme i täten där jag vill vara. Jag är egentligen i bra form men med en träningsmässigt tuff vår som följdes av ganska mycket besvär med pollenallergi där jag inte alls lyckades få till det med vila/träningsbelastning, och följde upp den låga prestationsförmågan under perioden med att träna ännu hårdare är jag klart inne och trampar i det som kallas överträning.

Överträning kan yttra sig på många olika vis och där jag är nu så är jag bra tränad men inte återhämtad nog för att ha det där klippet och motivationen som behövs på tävlingarna. Formen är det egentligen inget fel på med färska pers på Kvisthamrabanan, NICK-spåret, delar av Fornstigen och ett dagsfärskt pass i min intervallbacke Ekebyhovsbacken. Så relativt mig själv är jag inte dålig alls. Men den här mättnadskänslan har gett att jag tonat ner mitt tävlande och avstått en del lopp under sommaren. Trots det har jag tränat på med ganska ambitiös cykelträning vilket så att säga hör till med att träna för mycket. Nu råkar jag vara min egen tränare som jag inte lyssnar på så det är väl så det får vara. Jag tänker mig att jag bygger upp lite mättnadskänsla på cykling inför hösten då det blir annat som kommer ta uppmärksamhet.

Om sex veckor flyttar vi in i radhus i Nälsta nämligen. Bort från idyllen på Färingsö till ett hus som behöver nytt kök, badrum mm. Jag kommer strax innan dess börja ny tjänst på Idrottshögskolan som jag också ser fram mot. Jag kommer forska en del på just vad som händer i musklerna vid överträning och hur man kan optimera träningsdosen. Det gör att jag är lite inne i att fundera kring det som kallas överträning och inte känner mig så obekväm med att kanske agera emot bättre vetande utan tränar som jag tycker är kul istället för att kanske vila mer. Jag har ju dagligen haft ca 45 km jobbpendling på cykel också sedan två år tillbaka och det är kanske inte den optimala träningsformen alltid.

Under semestern har jag fått ägna mig åt lite fin cykling på nya vägar. Efter XCM SM blev det fyra dagar av lugnare cykling i tempo som jag kände för och sedan två dagar med lite hårdkörning nere på Österlen. Vi hyrde en skånelänga och Louise har hunnit med att köpa lite keramik, vi har badat, Lilian har fått komma ut på cykelturer vi har suttit på bryggor och ätit silltallrikar. Jätteskönt.

Annonser

Restips – Baden Baden

Skärmavbild 2015-08-07 kl. 22.21.59Jag vill faktiskt rekommendera en ort. När vi diskuterade bilsemester här hemma så sa jag som vanligt att det måste vara berg dit vi ska, och på kartan såg Baden Baden bra ut – nära till klassisk WC-mark i Offenburg – och som gammal kurort borde det ju finnas lite historia att ta del av.

Själva staden var fin, med betoning på fin. Verboten att picknicka i parken och en ny Merca var nog den vanligaste bilen. Men det var trevligt. Bra promenadstad i storlek som Norrtälje med affärer och restauranger. Men cyklingen var väl det jag hoppades på mest.

Vägarna var riktigt bra. Om jag får jämföra med Franska Rivieran där vägarna stadigt håller 6-7 % och vyerna avlöser varandra i riktigt brant terräng = serpentinvägar, så gillar Tyskarna lutningar uppåt 12, 15 och till och med 18 %, och utan kurvor. Det går fort och ostört utför och uppför är ju så klart ett njutningskapitel för sig. Asfalten var riktigt bra. Så är det inte alltid. Jag har skakat sönder i dagar i Italien och Frankrike kring olika orter men här var det hög nivå på vägbeläggningen. +80 km/h gick att komma upp i lite varstans utan att det kändes nervöst. Det är mycket vinskydd av träd och byarna var pittoreska. De mindre vägarna hade som vanligt väldigt lite trafik och det var enkelt att få till topprundor med start på full effekt redan inifrån stadskärnan. Den högsta höjdskillnaden var ca 1000 hm och alla mina turer finns på Strava. Nu körde jag bara på landsvägen men det dräller av grusvägar och finns massor av uppmärkta mtb-leder och vandringsstigar i området. 

 

Påskträning

Skärmavbild 2015-04-06 kl. 19.57.22Foto: Irma Grape

Gunnar var värd för dagens TT. Toppklass som vanligt på en torr bana med massor av tekniska partier som stenkistor och hopp.

Helgen har annars bjudit på en del annan bra träning. Inga jättemängder men nog för att sätta påskmaten i omlopp. Vädret var väl sisådär stundtals men på det hela var cykelvädret godkänt. Bihålorna verkar också vara urblåsta nu och jag klassar mig själv som fullt frisk. En bristvara sista tiden. Ett utdrag ur träningsanteckningarna från helgen:

2015-04-02 torsdag 4:43 dist
2015-04-03 fredag 35 min löp FF 1:08 rulla mtb
2015-04-04 lördag TT campus 56 min, 3:09 h tot
2015-04-05 söndag FF 34 min löp 26 min tempo, 1:28 tot
2015-04-06 måndag TT Lönsvik 45 min. 3:35 h tot

Bonusbild från det gamla Gabbrobrottet på Rådmansö. Som jag letade efter det för några år sedan – och så visade det sig att vägen jag ofta cyklar går rakt igenom det gamla dagbrottet. Nu är det skogsavverkat och full insyn råder.

IMG_2664

Tränar

Skärmavbild 2015-03-31 kl. 17.38.53Jag bangade söndagskepsen då jag kände att en kombination av knackig hälsa och att vara ute i regnet fyra timmar för att i värsta fall tycka att det inte var roligt att cykla skulle vara för oroligt. Så istället satt jag på testcykeln en stund senare på dagen då bihålorna var mer rensade. Måndagen blev nån form av vilodag och idag räknade jag fel på femton stycken ansträngningar efter att ha varit hos Access Rehab och börjat arbetet med att mjuka upp min välspända trapezius. Vänstra skuldran känns ungefär som om jag kraschat på den, men det har jag ju inte gjort, bara levt det vanliga livet. Så den måste bli bättre innan jag presterar som jag vill på cykeln. Helgen får bjuda på många cykeltimmar så vi håller tummarna för vädret nu!

Unflowed

De senaste cirka tjugo dagarna har jag väl presterat tre träningspass som är värda att vara lite nöjd med. Innan influensan låg jag bra till tyckte jag. Bra som i bra cyklad men inte när det gäller styrketräning osv. Nu efter sjukan säger monarken 15 W back och att jag knappt kommer igenom passen. Situationen är klassisk och symptomatisk. Jag petar in alla småpass för att bibehålla träningsvolym men är för klen för att få igenom de hårda passen. Nettoresultatet är att volymen inte blir hög och de högintensiva passen blir inte vad de ska vara. Snacka om att lägga krokben för mig själv. Känner jag mig själv rätt tar det tre veckor med flyt i träningen för att komma ikapp detta.

Igår tog jag mig själv i kragen och körde igenom 8×4 minuter styrkeintervaller. Var och en innehållande en liten kort paus under första minuten då det kändes som knivar i låren… Men jag tog mig igenom alla intervallerna. Det är ju inte belastningen som är för hög i det läget utan bara att musklerna säger sluta. Då får man vara bestämd tillbaka, smeka de medhårs med några sekunder paus och sedan gå på igen.

Långpanna

Skärmavbild 2015-03-08 kl. 23.20.29Idag hade det varit läge att ta fram racern, men jag fick nöja mig med crossen stället. Efter en stadig hotellfrukost var det bara att sätta igång och njuta av vädret och kantvinden och det gick väl bra förutom passage av två grusvägar som inte var så roliga utan skärmar, så där blev det omväg istället. tänk om Garmin connects ban-verktyg kunde visa vad som är grus och asfalt precis som GPS’en gör. Det hade underlättat planering av rundorna. Lantmäteriets kartverktyg gör detta, men det är inte så snabbt att sitta med dubbla kartor och planera en rutt. Strava.