Excessive exercise training causes mitochondrial functional impairment and decreases glucose tolerance in healthy volunteers

Den första publikationen som ska ingå i min avhandling är nu ute och hamnade i tidskriften Cell Metabolism. En fri fulltext av studien nås på den här länken som kommer fungera till den 7e maj: https://authors.elsevier.com/c/1clre5WXUlLHP5

Det är nog en knepig artikel för många att läsa på grund av innehållet och den är tung på data. En artikel i CellMet innehåller ungefär datamängden som vanligtvis räcker till cirka fyra artiklar och är i det här fallet skriven som en översikt av mycket av det vi gjort inom ett tema. Så, jag tänkte dra några rader om bakgrunden till studien.

Vi går i den här artikeln genom framför allt hälsoeffekter som sker på mitokondrienivå när en överbelastning med träningsstress sker. Det är i mitokondrien vi omvandlar energi från kolhydrater mm till energi som möjliggör arbete. Eftersom mitokondrien sköter energiomvandlingen är den självklart viktig för en uthållighetsidrottare, men ochså ur ett hälsoperspektiv då inaktivitet och en uppsjö av sjukdomar karaktäriseras av en nedsatt mitokondriefunktion. Själva designen av studien har varit att använda ett träningsupplägg som följer en vanlig strategi inom träning i uthållighetsidrott där träningsbelastning ökar, skapar en temporär överbelastning och sedan en superkompensation. Detta är ofta beskrivet med termer som overreaching och non-functional overreaching där själva överbelastningen är i fokus. Genom att med hög upplösning mäta fysiologisk anpassning hos deltagare som tagit sig genom ett träningsprogram under fyra veckor (och faser av träningsbelastning) har vi kunnat utmana vissa allmänna ”sanningar” som; träning är nyttigt, träning påverkar glukostolerans positivt (väldigt viktigt och accepterat), träning är bra för mitokondrierna. För att summera i en mening så visar vi också att träning är nyttigt och har goda hälsoeffekter men att detta vänder när träningsbelastningen spårar ur och blir överdriven.

Detta kan låta som en no-brainer men faktum är att det som vi inom idrotten tar för givet angående belastning och prestation inte alls är så grundligt undersökt ur ett hälsoperspektiv eller på detaljnivå. Vad är det som är orsaken till att prestation sänks och trötthet ökar? I förlängningen är vår data väldigt intressant för idrottande och tränande. Inte för att just mitokondrifunktionen riskerar att rasa ner i källaren av ett pass för mycket utan för att vi spetsar till frågan om vad som faktiskt är en optimal träningsbelastning. Vi ser i våra försök att vi har negativa anpassningar innan deltagarna uppfyller det klassiska kriteriet att prestationsförmågan markant sänks vid hård träning. Vi har också intressant och ny data på syreupptag, laktat och prestation mm. Dessa parametrar är vitala att ha kunskap om vid testning och utvärdering av träning och vi sätter de i en hälsokontext samt mot mitokondriens förutsättningar.

Efter att många frågor från läsare dykt upp (exempel) om exempelvis deltagarantal och annat som rör studiedesignen så vill jag lägga till att den här typen av studier genomförs med få deltagare men att själva omsorgen av hur vi mäter på varje deltagare är mycket stor. Att genomföra bara träningsperioden för våra elva försökspersoner tog runt ett års arbete. Till det kommer 1,5 års analys av det insamlade materialet/mätdata samt rapportskrivning. I slutänden har vi landat kring 3,5 års arbete från första förberedelserna till färdig accepterad publikation. Det vi visar upp som resultat i artikeln är alltid statistiskt säkerställt när vi säger att det finns en förändring.

Avrapportering

Nu var det länge sedan senast. Så det är dags för en liten uppdatering av (forsknings)läget. Det är ju så att jag mest syns på Instagram nu för tiden, och till nöds på FB. Men bloggen är ändå bra för det lite längre sammanställningarna.

För bara nån dag sedan släpptes denna korta kommentar.

Physiological adaptation of aerobic efficiency: when less is more

Det är en kommentar till en artikel som beskriver den högsta maximala syreupptagningsförmågan som mätts hos en människa. VO2max är helt centralt för uthållighetsidrottaren men när det gäller prestationsförmåga så spelar annat in. Det är till exempel anmärkningsvärt att jag själv har högre Wmax, det vill säga kroppsviktsrelaterad maximal effekt, presterad vid samma maxtest som Oskar Svendsen hade när han satte ”världsrekord” i VO2max/kg/min. Hur kan det vara så? I stället för att stanna diskussionen vid ev. mätfel och liknande föreslår vi en alternativ fysiologisk förklaring för att bidra till diskussionen. (Lästips: Rönnestad, som är försteförfattare har mängder med bra publikationer för den som vill läsa om cykelrelaterad träning).

Höstens stora publikation som jag varit med på är ändå den här artikeln:

Complex I is bypassed during high intensity exercise

Detta får sägas vara en tungläst historia där vi presenterar en modell för energiframställningen i mitokondrien. Det är i mitokondrien syret används och energin bildas som bland annat möjliggör muskelrörelse. Således helt centralt vid muskelarbete. Ur ett idrotts- och träningsperspektiv är huvudpoängen att det finns en avvägning mellan effektivitet och power. En strategi för muskeln för att maximera energiproduktion kan vara att switcha till ett mindre effektivt mode. Här visar vi att vi kan spåra vid vilken intensitet det sker hos människor vid arbete och erbjuder en förklaring till hur den metabola strategin fungerar.

Jag har också varit med i några poddar:

Tyngre Träningssnack #194

Prestera mera #191

Som årsrapport får det nog duga. Låt 2020 bjuda ännu mer! 🙂

#tillägg: Alex Hutchinson skrev en artikel på Outside magazine som summerar ovanstående: Why a Higher VO2 Max Isn’t Always Better

Update

Nu går vi mot jul, nyår och en ny säsong på cykeln. Då blir det dags för en uppdatering vad som händer i mitt liv tänkte jag.

I mitt jobb som doktorand, dvs forskarstuderande så finns det några moment som är kritiska. Ett av dessa gäller finansiering och för ett tag sedan avlade jag halvtidsrapport inför vidare finansiering till Centrum för idrottsforskning, min externa finansiär utanför GIH. Av datumskäl för bidragsutbetalning och faktiskt startdatum för anställning kom denna utvärdering lite tidigt för mig. I princip presenterade jag två års arbete efter ett år. Det är inte så dramatiskt som det låter men det gick i varje fall bra och år tre är säkrat när det gäller lön. Andra sökta bidrag för projekt trillade också in så nu är det ”bara” att köra på med forskningen.

Under vår och höst har vi haft datainsamling i en omfattande träningsstudie och av allt att döma så gjorde vi sista testet igår på den siste försökspersonen. Det känns skönt men också lite tomt att den delen är över. Nu väntar (vidare) omfattande analyser av allt insamlat material och förhoppningsvis får vi tydliga indikationer på hur vi ska lägga upp framtida projekt. Eftersom det är pågående forskning så kan jag tyvärr inte dela med mig så mycket av resultaten men modellen är ingen hemlighet. Det vi gjort är att träna personer under 5-6 veckor och kontinuerligt mätt prestationsförmåga, metabolism och annat som är påverkningsbart av träning. I huvudfokus ligger mitokondriefunktion vilket är en stor grej inom uthållighetsträning men också generellt för hälsa och muskelfunktion. Syftet är att beskriva hur muskelfunktion anpassas till ett varierande träningsstimuli och försöka hitta förklaringar till vad som leder till ökad prestationsförmåga.

Nu i veckan så var jag med i en pod (Tyngre träningssnack) där jag pratade lite smått om vad jag gör om dagarna men kanske mest om mig själv och träning generellt. En uppföljning på detta kommer nog i vår eller senare. Kul i varje fall att vara med och prata. Det känns annars verkligen som att ju mer jag jobbar och fördjupar mig i träningsläran desto mindre tid finns att kommunicera utåt.

För övrigt så rullar träningen på. Jag underhåller kroppen med en lagom dos och snittar kring 18 timmar veckan sista månaden. Mycket? nja, komfortnivå och kravlösa pass snarare. Innan det blev fart på träningen kom jag från ett block med bihåleinflammation och de flesta helgerna uppbokade med föreläsningar på PT-utbildning så det är skönt och avslappnande för mig att rulla runt på cykeln och känna lugnet. Mycket av träningen är ändå avslappning och tid för tanke för min del. En sak som jag tar itu med inför kommande säsong är att ha en bra struktur på styrketräningen. Under några säsonger har den helt eller delvis prioriterats bort pga praktiska möjligheter och arbetsbelastning i övrigt – men jag känner hur jag lidit av det i vissa moment på cykeln. Så, kul med ett träningsmål för mig med.

Senaste tävlingarna och forskningsupdate

Foto: Järfälla XCO

Nu var det länge sedan senast. Luften gick ur mig efter semestern och SM i XCO i Östersund där jag punkade och placerade mig långt bak i fältet. Med påföljande altanbygge i värmeböljan och en knepig period för träning så fick jag nån slags överansträngning i ett muskelfäste på sittbenet. Det blev väldigt svullet och ont och även om jag inte led av det i övrigt mer än av nån reaktion med feber och annat elände så följde en period på några veckor då det inte riktigt gick att sitta på en cykelsadel. Nu nästan två månader senare har jag fortfarande problem. Jag sitter lite längre fram på sadeln än vanligt för att inte få tryck på den ömma punkten vilket är jobbigt i längden. Korta pass fungerar okej, speciellt i tävlingsfart, men längre pass blir snabbt en pina med mycket ståcykling.

Året har varit lite struligt med en ändå förhållandevis okej vårallergi som följdes av revbensfraktur. Jag var peppad för att göra en bra avslutning på säsongen men detta med sittbenet förstörde allt och jag missade långlopps-SM som var det stora målet. Några lopp har jag fått in på sista tiden under slutet av sommaren och början av hösten:

• Tour de Hacksta: 1a
• Bergslagsloppet: 2a
• Järfälla XCO: 1a

Tidigare placeringar i år:

• Bikingman Corsica: 1a
• Lidingöloppet MTB: 5a
• Hökarängen XCO: 1a
• Pearlizumi MTB: 4a
• Ottarsloppet: 1a
• Långa lugnet: 5a
• Lida Loop: 4a
• Ränneslättsturen: 5a
• SM XCO: 13e

…jag vet inte om jag ska vara nöjd. Det har inte riktigt gått vägen med nån storform men lägstanivån har ändå varit okej tycker jag. Faktum är att jag i våras satte några av mina bästa effektsiffror någonsin men det blev aldrig översatt till bra cykelresultat, utom möjligen vid cyklingen på Korsika.

Men cykling i all ära. Just nu är det intensiva dagar på jobbet med datainsamling i de forskningsstudier som jag arbetar med. Det är faktiskt riktigt roligt och hösten kommer vara fullmatad med idrottsfysiologi, träning, föreläsningar och annat som har cykelanknytning för mig. Att cykla är väldigt mycket mer än tävlingsresultat. Mitt fokus just nu är den träningsstudie som vi kör på Åstrandlaboratoriet GIH där vi gör ungefär nedanstående.

Detta är mitt primära forskningsprojekt och är en kartläggning av muskulär (mitokondriell) anpassning till uthållighetsträning. I mitokondrien finns slutsteget för energibildningen tillsammans med syre. Muskelns syreupptag styr bland annat effektivitet, om vi förbränner fett eller kolhydrater och hur mycket energi vi kan producera. Det vi gör är bland annat att mäta hur bra syreupptagningsförmågan och funktionen är i mitokondrierna vid olika steg i ett träningsschema som följer klassisk princip med ökad belastning följt av återhämtning. Vi låter helt enkelt en grupp personer träna under övervakning och testning i några veckor för att se hur anpassningen till träning sker. Detta är fystestning helt utanför skalan för vad man som vanlig konsument någonsin kan få. Normalt använder man vid träning och utvärdering en pulsklocka, effektmätare m.m. för att få en inblick i hur kroppen svarar på träning. Här mäter vi sådant som man normalt sett bara spekulerar om.

Vill du vara med som försöksperson eller vet någon som vill vara med är det bara att mejla mikael.flockhart@gih.se. Lite intagningskriterier finns här:

Långa Lugnet och Lida Loop

Foto: cykelkanalen.se, tre bilder

Långa Lugnet är en trevlig tävling. Tyvärr mitt under pollensäsongen vilket gjort uppladdningen för mig till att det blir som det blir… Årets tävling blev lite stolpe ut – men mest för att jag hamnade på efterkälken vid första stigpartiet där det vurpades och blev trångt och långsamt. Jag, Sparr och Wetterhall bildade jagande trio bakom tätgruppen men vi, och framför allt jag, räckte inte riktigt till för att ansluta och bli med i matchen på riktigt. Jag var rätt trött i ryggen under tävlingen men avslutade rätt stark på sista loopen och blev femma i varje fall.

Tidstapp till vinnande Emil Lindgren under Långa Lugnet: Första loopen med hinder på första stigen och jaga på jämt avstånd bakom. Trött på andra loopen med tidstapp och så sista loopen där jag mest solokörde och tog in några sekunder på Emil.

Resultat Långa Lugnet

Senaste racet var Lida Loop – för första gången för året i rätt tröja också (men lånad och från fel år). Lida brukar vara lite av huvudtävlingen för mig under året eftersom det är den mesta hemmatävlingen som jag åker regelbundet. Dessutom passar banan mig och det är ett toppenarrangemang från min tidigare förening. Som bäst har jag varit tvåa men också både punkat och vurpat bort mig ur ledning några gånger. Så jag vill väl ha lite upprättelse helt enkelt och bara vinna en gång för alla så jag har det avbockat från vinna-listan.

Foto: Lasse Höglund

Foto: cykelkanalen.se

Men det gick inte i år heller då det blev en fjärdeplats efter att ha krampat mig ur tätstriden med några minuter kvar till mål. Men jag är nöjd ändå. Uppladdningen var inte den bästa då jag träningsvurpade och fick en revbensfraktur inte ens två veckor innan tävlingsdagen. Jag följde upp det med att sträcka mig i ryggen/revbensmuskulaturen tre dagar innan start också. Det är lite knepigt med revbensfraktur. Det är lindrigt, för att vara en fraktur så klart, men vid träning och skogscykling är det lätt att bli sned, falla igenom i rörelser och små gömda muskler som annars mår bra får plötsligt rädda situationen och då hugger det helt enkelt till. Jag hade varit och provkört Lida-banban dagen innan sträckningen och konstaterade att det fungerade att sitta ner och trampa genom stöket hyfsat bra. Så medan framhjulslyft uppför en trottoarkant var svårt så gick det bra att sitta ner och låta dämparna jobba för fullt. Tack för heldämpat!

Under loppet kändes det lätt, även om det så klart är en tydlig ansträngning att vara med i täten på ett långlopp. Det strålade dock oroväckande ner i högerbenet från ryggen och jag var orolig att det skulle bli problem redan på andra loopen för mig, men jag höll ihop det ändå. Ut på tredje och sista loopen tappade jag däremot vattenflaskan vid langning och det bidrog kanske till att det blev lite varmt och överhettat i kroppen. Krampen tog mig i varje fall irriterande tidigt innan jag blivit hindrande trött på annat sätt. Vi på bilden nedan hängde ihop till sista kilometrarna innan mål där tempot blev mer varierat och benen inte ville längre. Jag kom efter och rullade in i mål efter att till och med ha halvvurpat med cykeln i uppförsbacken innan mål. Kramplåsning och motorikfailure… En toppentävling och en fin dag var det ändå!

Resultat Lida Loop

Foto: Oscar Ekstam, tror jag

Senaste tävlingarna

Foto: Åsa Larsson

Först ut för mitt tävlande på svensk mark var Lidingöloppet som jag körde för fjärde gången. För tredje gången av försöken så gick starten mindre bra då det höll på att bli en krasch på asfaltsvägen ner mot den första kritiska kurvan på banan. Jag kom för långt bak i fältet och efter mer hinder på Bosön så var täten borta för gott. Jag åkte ikapp andragruppen men det tog på krafterna och det fanns ingen nytta med att sträva mer framåt för stunden så jag kröp in i gruppen och höll det tempo som krävdes för att vara med i tävlingen. Tyvärr hade vi/jag aldrig nån bra koll på framförvarande så det blev väl avslaget tempo på slutet trots att vi faktiskt hade realistisk chans att nå högre upp i fältet om vi hade samarbetat. Själv så laddade jag från Bosön till mål för att säkra placering i relation till andragruppen och tog faktiskt in två placeringar från framförvarande Calle och Isak och slutade 5a i tävlingen. Det var en tung dag för mig med polleallergi men med en bra form i övrigt så är jag inte helt missnöjd med farten i kroppen. Det finns mer effekt att ta av framöver. Resultat.

Dagen efter LL-MTB  åkte jag Hökarängens XCO som bjuder en riktigt grym bana upp och ner för, primärt, Hökarängstoppen som är en av de tre topparna på samma område. Det blev en vinst i det lite snålt tilltagna startfältet och en jobbig dag för benen. Jag körde långsammare uppför än när jag tränade på banan några veckor tidigare och kände av gårdagens cykling. Riktigt segt faktiskt men kraften som finns i kroppen räcker långt även om det inte är hundraprocentig utdelning av formen. Resultat.

Foto: Sthlm MTB cup

Nu senast körde jag Ottarsloppet som var nytt för mig. Det var en trevlig erfarenhet och ett lopp med faktiskt en riktigt bra bana som gick på massor av fina snabba stigar och upp och ner på en grusås norr om Uppsala i Ottarsborg. 2 varv á 26 km kördes vilket är ett rätt bra format för ”långlopp” tycker jag. Speciellt för mig som körde för första gången och fick så att säga provköra ett varv innan det var dags att kräma ut det sista ur kroppen. Loppet gick rätt bra och jag kände inte av pollen så mycket vilket kändes skönt. Dagen innan var jag helt under isen och hade problem att cykla till jobbet med 120 i puls. Under tävlingen var jag aktiv och gjorde de fartökningarna som krävdes för att fältet skulle minska tills jag var ensam i tät och säkrade segern. Det blev en jobbig tävling då banan kräver trampande hela tiden och det trots allt inte är så mycket klungkörning på öppna vägar. Resultat.

Nu närmast skippar jag Billingeracet och SWE-cup i Vårgårda. Det blir för mycket resande och vis från förra våren så vill jag inte resa för långt och tävla när jag inte känner mig i slag. Det blir lätt ett mentalt bakslag så jag spar min motivation lite.

Bikingman Corsica – race report

The Bikingman Corsica was a nice experience. Starting and finishing in Bastia the route covered 720 km of riding anti clockwise around the island. As a novice ultra-athlete, I was not sure of how I would endure the long distance and riding through the night and accumulating fatigue from riding, but also from lack of sleep. It went fine.

Links: Bikingman, Bikingman Instagram, Strava

The Corsica course was partitioned in four segments of 200-154 km with obligatory checkpoints for stamp/signatures on the individual map and for food and pep talk. The first and second segment was through the center of the island in the mountains. It was beautiful riding on nice roads with scenic views. The “loose end” on the map was a re-route as the road was closed for work. A detour over a mountain pass at almost 1300 altitude meters happened instead. I didn’t mind as climbing is my thing.

The legs worked fine but since I got early to the first checkpoint after 200 k of riding I didn’t get any food there. I also missed on filling the water bottles and getting something else to eat from local stores, so I started to feel a bit dehydrated after a while. I did the first 9 h of riding with a fluid intake of approximately 2 liters but after a quick stop at a locale Spar I refueled, and then felt more comfortable with the situation. I later had some GPS-trouble; finding satellites, charging the garmin from a power bank, navigating and riding at the same time which made me unnecessary slow on the road but after the last downhill in the dark and in light rain I made it to checkpoint #2 for “dinner”.

Fearing what the night will bring

Riding through the night started in strong winds and rain along the west coast of Corsica. It was comfortable temperatures through the night except from freezing on the decents. As a novice in riding in the dark I brought a second lamp with extremely low battery power with me and the spare batteries were no good (!) and there were no night open petrol stations where I could by new ones. Basically, this meant that I was stuck with my solid and good primary front light source that usually can deliver over 3 hours of light – for estimated 6-7 hours of riding in the dark. The applied strategy was to use the light on the descents and riding in the moonlight when possible and with the front light turned off. By luck or maybe smart planning from the organizers, the roads were quite suitable for this and I pushed on to reach checkpoint 3 just before sunrise.

The winning bike with the official sausages of victory and uneaten food still taped to the frame

The last 6 hours of riding to the finish started in a beautiful landscape at sunrise. By now I had started to develop serious sourness from sitting in the saddle and the legs was quite tiered. Although the coastal roads were beautiful I could not enjoy the views as much I had wanted, and the power output was quite affected by this. The countdown of distance to Bastia went really slow but although affected by the many hours on the bike, it felt good in the tailwind the last 30 k to Bastia.

Arriving at the square in Bastia was a nice moment. The traffic was quite intense, so I was glad that it ended up in a sprint finish. I had been in the lead of the race for approximately 26 hours and could finally step of the bike and have well deserved beer and a massage. Many thanks to Bikingman organization for a terrific race course. This one will be remembered for life!

Summarized power data from the race. Due to some missing gps-recording the data is not completely 100% accurate. But with an official time of 29 hour 35 minutes I had maybe 1 hour 25 minutes in non-riding time at checkpoints and fiddling with equipment. That means at least 30 easy minutes of time to save in the future with experience gained from this race.

Edit 11/5: The final leaderboard have now been made public. The detour because of to the closed road only affected the first part of the field, and this was corrected in the leaderboard with a time reduction of two hour.

1. Mikael Flockhart, Sweden, solo male 27h35min* (AT)
2. Dejan Jug, Slovenia, solo male 30h06min* (AT)
3. Michael Knudsen, Denmark, solo male 31h59min* (AT)
4. Marco Beligni, Italy, solo male 33h23min* (AT)
5. Michelangelo Pacifico, Italy, solo male 34h16min* (AT)
6. Xavier Massart, Belgium, solo male 36h05min* (AT)
7. Dieter Schietse, Belgium, solo male 36h46min
8. Jan Tubeeckx, Belgium, solo male 37h47min* (AT)
9. Matteo Repetto, Italy, solo male 38h24min* (AT)
10. Ivana Furlan, Italy, solo female 38h24min* (AT)

Photocred: Andreas Fabricius

Uppföljning av träningsutvecklingen

Ett laktattröskeltest säger en hel del – men inte allt. Jag har haft ganska bra utveckling på träningspassen under våren känner jag. Helt enligt önskan och plan och jag snuddar vid mina bättre prestationer och har testat över 80 ml/kg/min i VO2max. Och det är ju okej som 38-åring i år. Faktum är att jag har personbästa i absolutvärde i vår så den där allmänna nedgången av VO2max från dryga 20-årsåldern som ska ske märker jag inte av så mycket…

Men träning är ju mer än testvärden så klart. Som hobbytränande elitaktiv så kör jag så mycket jag hinner och har lust utan att vara så värst strukturerad i mitt tränande. Styrketräningen som jag tänkte få till bra i år har ju till exempel nästan helt uteblivit och med 50-60 h arbete vissa veckor så blir det ibland tight att få till träningen. Både när det gäller tid, ork och inspiration.

Nästa aktivitet som betyder nåt är 70 mil på Korsika. Vi får se om siffrorna nedan hjälper nåt i en tävling som sker till mycket utanför grafen.

 

Bikingman Corsica – jag ska cykla långt!

Det är så här tror jag, att med åldern så ska man ge sig på långa cykeldistanser för att det bara blir så.

För min del så slapp jag göra valet själv då det infann sig en möjlighet att prova på långdistanscykling med lite större motiv än bara cyklande för egen del. I mitt arbete som doktorand inom idrottsfysiologi öppnas det upp för lite roliga möjligheter att bredda projekten och få nya infallsvinklar för vad vi forskar på. Just fallet långdistanscykling bjuder på en ganska utmanande fysiologisk belastning där det händer en hel del i kroppen som vi inte har koll på när det kommer till muskelns respons till nutrition och träningsbelastning.

Filip Larsen och jag kommer vara med i årets, och också den första upplagan av Biking Man Corsica som är en del i en nystartad ultraserie som består av deltävlingar på olika kontinenter. Korsika-banan är tämligen kort med knappa 70 mils cykling men är relativt kuperad med knappa 13 000 höjdmeter. Tävlingsformatet är sprint vilket innebär att vi köttar på från start för att (solo) ta oss runt på kortast möjliga tid. Om man vill får man ta upp till fem dagar på sig och njuta av ön för att klara tidsgränsen. Jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur lång tid det kommer ta eller hur jobbigt det blir. Syftet för vår del är heller inte att vinna tävlingen utan att få bra datainsamling. Men som vi riggar det hela kommer vi ha kontinuerlig datainsamling under tävlingen samt dagarna före och efter vilket öppnar upp för att vi kan fokusera på att cykla under själva tävlingstiden och verkligen bli trötta utöver det vanliga.

Här på bloggen blir det lite av en presentation av den personliga utmaningen i detta projekt och jag tänker skriva mer om det under kommande veckor. Det vi faktiskt gör i arbetssyfte, vilket är hela huvudpoängen med deltagandet får vara mindre publikt för stunden – men jag kan inte undkomma att detta är en personlig utmaning och någonting som är nytt för mig.

Då vi har fin kontakt med arrangören vet jag att det finns några tillgängliga platser kvar till tävlingen om någon är intresserad. Ordinarie anmälan är stängd men jag har anmälningskod för att fixa en sen anmälan – säg till bara om ni är intresserade. Jag tror att detta blir ett väldigt trevligt äventyr!

Följer upp min egen träning

Modifierad modifierad moDmax-kurva från två senaste testen… Nåt sådant. Vilken kurva är ”bäst”?

Det här med laktatmätning är ganska knepigt om man försöker nysta lite djupare i det. Laktatkurvan i sig är ganska enkel och lätt att förstå men vad som faktiskt påverkar laktathalten i blodet är inte helt enkelt att komma till rätta med. Den enkla förståelsen innebär att vi i blodet kan mäta utflödet från arbetande muskulaturen och därigenom få en bild av muskelns ”metabola ansträngning”. Det synsättet bygger på att det ena förklarar det andra.

Men beroende på person, kost och en del andra saker så varierar laktathalten i blodet vilket gör att en synbar förändring av kurvan, i jämförelse med exempelvis tidigare mätt kurva, när man räknar på absoluta värden försvinner helt när man räknar på normaliserade värden. Just separerande av akut påverkan från långtidspåverkan (ej akut effekt av träning) är ganska tricky och det finns absolut ingen mall för hur man ska göra eller redovisa värden. En halvparadoxal grej är exempelvis att ökad aerob metabolism (pga stimulerad/ökad fettförbränning) kan ge ökat laktatflöde i blodet men också ge motsatt respons. I en tidigare träningsstudie hade vi en effekt av träning som gav högre laktatvärden och bättre prestationsförmåga. Det vill säga en ”försämrad tröskel” för laktatkoncentration men mer kräm i benen.  I de studierna vi håller på med nu på Åstrandlaboratoriet kollar vi på bland annat på detta, hur fettförbränning, kolhydratintag och träning påverkar laktatprofil och substratnyttjande. Egentligen kollar vi på blodglukos men laktat och glukos hänger lite ihop. Allt detta är bara för att få lite förklarande data för det vi egentligen kollar på som är mitokondriell funktion. Det är väldigt intressant allting.

Så jag mäter lite med mig själv. Jag tänkte bevaka min fysiologiska status i år för att se om det händer nåt alls. Men också för att jag lämnat ut lite försöksdata på mig själv som försöksperson för lite analyser. Det startar ju igång en del extraarbete.

I förra posten här på bloggen där jag söker efter försökspersoner så kan jag rapportera att efter en vecka har jag en del bra napp. Men ni som är intresserade kan fortsätta att meddela intresse. Första omgången med start i mitten av februari och avslut i slutet av mars är inte spikat än. Vi kommer köra den här studien i två-tre omgångar och kan ni inte nu så kan ni kanske senare. Vi har också en annan studie gående parallellt som pausar under de mer intensiva perioderna för träningsstudien som jag löpande kommer behöva försökspersoner till. Också det en superintressant studie där vi tittar på glukostolerans i relation till akut träning.  Där kan även ni som är riktigt vältränade vara med. Just nu vill vi extra gärna ha in personer som tränar ingenting/lite och personer som tränar på elitnivå.