Kompiskampen – siffrorna

Ni har väl inte missat att ett grepp är taget för att träna ikapp sig själv och varandra har initieras av CK Hymer  i och med kompiskampen? Om vi bortser från att tävlingen (som det ju framställs som) bygger på det i tävlingssammanhang ovanliga i att prestera så dåligt som möjligt i ett initialt skede och vad det medför för de inrapporterade siffrorna så har det nu hunnit bildas lite härliga siffror att illustrera någonting med. Eftersom effekt och vikt är två flitigt använda faktorer för att förklara prestationsförmåga går det att låna lite siffror och titta på hur verkligheten ser ut nu för tiden. Graferna nedan är på 51 män (sorry tjejer, increase your n-number innan det går att göra en liknande sammanställning för kvinnor (2 i dagsläget)) och det krävs ett hyggligt deltagarantal för att se någonting då mätnoggrannhet o.s.v. är svag. All nedanstående analys är utifrån det uppgiftsspecifika (20 min Wmedel) vilket kan spegla kraven för svensk landsvägstävlande bra.

Om vi till en början tittar på effekt som enskild parameter går det att se att samplet visar ett VO2max kring 5,6 L/minut. Det är höga siffror och undantaget genetiska praktexemplar av människan som kombinerar hög aerob kapacitet med att vara storväxt så är det i regel ingen som når den nivån utan att faktiskt vara vältränad. Hög effekt är bra i sig men det verkar finnas en limit kring 80 kg för att inte vara för tung för jobbet, vilket kan antas sammanfalla med att vara sämre tränad. Att vara lätt ger ingen fördel i sig. Men nu råkar det vara så att förflyttning sker med hänsyn till massa…

…och då spelar det roll vad cyklisten väger. W/kg är ett enkelt mått för att ta hänsyn till detta och då framträder en annan bild. Nu försvinner nackdelen med låg kroppsmassa helt och en limit kring 72 kg framträder. Morfologiskt innebär det att ”stor och stark” är värt mindre än ”liten och ettrig”. Ur tävlingsperspektivet är det här måttet bra för att beskriva framgångsrika klättrare eller för disciplinskifte mountainbikecyklister XCO/M). Eftersom vikt är av vikt så sammanträffar inte oväntat en hög relativ effekt med att ha låg andel kroppsfett. Att bli bättre är därför en fråga om att minimera ”barlast” lika mycket som att öka aerob kapacitet.

Men nu har vi inte så mycket bergsetapper i Sverige och då brukar vikten upphöjas i 2/3 för att förklara framgång då vikten spelar roll, men inte helt på bekostnad av total (aerob) kapacitet. Om vi då ser till hypotiserade Svenska krav så är det nu bra att vara lätt men det är inte det viktigaste. Att vara tyngre än 80 kg innebär nån form av kompromissad förmåga (antingen för otränad eller tung) men däremellan verkar kapacitet från uppgiftsrelaterad synvinkel karaktäriseras av ett BMI rimligt att nå för många.

BMI saknas i sammanställningen från kompiskampen och så även andra förklarande värden. Till trots finns det några slutsatser att dra från alla mätvärden:

– kapacitet förklaras till stor del av vikt vilket visar att många för att bli bättre kan vinna mycket på att gå ner i vikt. Svenska cyklister i detta urval väger för mycket för att vara på individuell topp alltså, individuellt

– personer med lägst vikt är bättre för att de väger mindre och inte för att de har bättre absolut kapacitet än större personer (vilket förmodligen förklaras av mindre andel övervikt (för kravet) i form av fettmassa)

– Att vara liten (dvs väga lite) innebär ingen direkt fördel i sig om det går ut över absolut aerob kapacitet

– Siffrorna anger också hoppfullt (ej i diagram) att det är okej att vara uppåt 50 år fyllda och ändå prestera på topp. Men att ålder verkar vara en faktor som markerar eventuell övervikt också