Trender inom träning – TT

De senaste åren har det varit ett fint uppsving för tävlingsträning som innebär ett grenspecifikt utnyttjande av högintensiv träning i tävlings(lik)miljö. I Sköndal körs fortfarande CX-TT och med Kompiscrossen och träningstävlingarna under veckodagarna på Norra Djurgården i höstas samt CKN´s träningsserie så är det verkligen många tillfällen som bjuds för att crossa i tävlingsformat.

För MTB har bikeparkbyggandet gått framåt för CKN och i Stockholm har vi Fiskartorpet, NICK, Fornstigen, Altorp, Villes banor + alla klubbars egna träningsbanor som används till Keps Cup och annan träning. Det finns gott om både banor och tillfällen att mäta sig mot sig själv eller andra nu för tiden. GPS-tekniken får nog hållas delvis ansvarig för detta och i kombination med sociala medier så interagerar cyklister med varandra i stor utsträckning istället för att träna på ensam front. Aldrig har det varit så lätt att prestera som nu och tillgänglighet ökar som bekant antalet användare och brukare.

Jag får ofta kommentarer och frågor från andra cyklister gällande specifika pass jag kört – ensam, i skogen. Det är helt fantastiskt att ensamidrottandet blir så öppet och självklart skapar detta ringar på vattnet i form av inspiration genom att visa vad som är möjligt var. Stigtips, fartsträckor… vill man veta ett mål med dagens träning är det bara att surfa runt lite och bli inspirerad. Som någorlunda offentlig cyklist tycker jag det är viktigt att bidra till idrottens utveckling genom att vara åtminstone begränsat offentlig med träningen. Ju tätare och mer uppdaterade alla är inom en idrott desto större är kunskapsutbytet och utvecklingen för alla. Det tar idrotten i stort framåt och är ett gräsrotsarbete som kommer få stor effekt på hur vi förhåller oss till tävlingsidrott i framtiden.

Tyvärr slår detta nog mot ungdomsidrotten då en ökad egofixering hos vuxna tenderar att innebär minskad kanalisering av energin till att hjälpa andra. Tyvärr är det ju så att ju mer en bryr sig om den egna träningen desto mindre blir engagemanget i andras. Kommer den organiserade idrotten att hänga med i svängarna? Svensk idrottsrörelse är ju som bekant rätt stiff.