Det här med att tävla långt ute på landet långt bort från allt och alla

Neggobloggning är rätt trist, men jag förbehåller mig rätten att problematisera tillvaron lite på min blogg och att det finns brister i nåt kan inte lastas på mig i det här fallet. Det är lite svårt att vara offentlig med kritik, men jag räknar alla bilder på andra bloggar som lika talande som om det skrivs rakt ut. Så därför blir det lite ord då jag inte tror jag är ensam om att ha åsikter. Kalle Bern skrev ett fint inlägg för ett tag sedan på temat, typ. Läs och reflektera.

Selma Spa bjöd på fina duschar och ett okej område som utgjordes av en vattensjuk gräsmatta. Typ ingen av gästerna på Selma visste att det var SM som pågick på andra sidan panoramafönstret. Det var personer som cyklade på gräsmattan bara. Det fanns ingen skylt till tävlingsområdet och i övrigt ingenting som ens talade om att det var tävling förutom lite banmarkeringar. Nummerlapparna hämtades inte ut enl. PM och depå och målområde fanns så långt bort det gick från parkering och möjlig publik, som knappt existerade.

Ibland efter en tävlingshelg önskar jag nästan att jag stannat hemma och sett en belgisk cx-tvling live på datorn istället – för att behålla övertygelse om sportens potential. Att böka runt själv på blöt gräsmatta och må halvdåligt är inte roligt. Punkt. Det som däremot är roligt är spännande tävling, publiktryck, familjär och vänlig stämning osv.

SM ska ju vara kronjuvelen bland tävlingar och det arrangemanget förtjänar mer än en okej bana (det finnas en del att jobba med på den punkten i Sunne). Selma Spa levererade ju så klart en varm bastu och en ombytesmiljö långt utöver det vanliga men åtminstone för mig och för sportens del så måste jag säga att det är faktorer långt underordnade hur givande det är att tävla i relation till exempelvis Kungsancrossen som erbjuder ombyte i ett tält men tävling inför täta åskådarled.

En vanlig Introcross i GBG eller Kompiscross i Sthlm drar nog mer publik och mediatryck (faktiskt). Detta utan hundratalet till orten inresta cyklister. Om cykelcross ska kunna vara den idrott som vi ser ute i Europa så får det inte handla om att mysgubbar åker på spahelg och passar på att tävla lite. Det är trevligt, och har sin plats det med, men inte på bekostnad av ett SM. Så därför: SM måste gå där publiken redan finns, där intresset finns! Detta behöver vara en riktigt het arbetspunkt i framtiden tycker jag för det är nyckeln till status och framgång för ett arrangemang. I helgen var det nog Selma som var den stora vinnaren…

7 tankar på “Det här med att tävla långt ute på landet långt bort från allt och alla

  1. Kan bara hålla med – bra synpunkter och ”mysgubbar” kan åka på spahelg utan att släpa SM med sig! Tävlingarna skall gå där publiken finns!

  2. Varför blir det ingen Kungsancross i år? Om inte banan duger för regelverket, gör om regelverket. Eller bygg om banan med fler broar. Perfekt ställe för publiken. Dusch & sådant går säker att fixa med hjälp av någon träningsanläggning i närheten.

      • Går det inte att fixa något samarbete Sthlms-klubbar emellan? Involvera CRT & CC + concept store. Måste finnas sjukt bra möjligheter att marknadsföra cyklingen. Stockholmsstad borde ju vara intresserade av lite miljöarbete. Kanske tom finns någon cykeltidning som kan hoppa att skriva om enbensknäböj med kompis på ryggen & ist öka intresset för cykel, som indirekt höjer försälningen av deras tidning. Hur svårt kan det vara.. Om lilla Storvreta kan få 2000 pers att gå på innebandy så måste det gå att få till en cross-tävling!

        • Det är fritt fram att försöka. Men i en miljö där samarbeten ska ske och egentligen ingen får betalt för att göra merarbete så är det inte så lätt. Jag har full förståelse för att föreningar backar från att göra stortävlingar. Sådant ska eventföretag hålla på med för att få snurr på allt. Föreningarna är i regel för små för att kunna göra det själv.

  3. Kungsancrossen blev även väldigt dyr för (och enligt) arrangören vilket var den störst bidragande orsaken till att det inte blev en upprepning. Större sponsorer skulle så klart kunna råda bot på den delen.

    Men det är som bekant svårt att locka starka sponsorer till cyklingen. Vi har inom vår klubb jobbat under hösten för att få sponsorer som går in med pengar (B-spons går ju att hitta lite varstans) vilket varit utmanande. Trist. Armstrong hjälper ju inte till heller till med att locka ”icke-cykel-relaterade” sponsorer.

Lämna en kommentar