Engelbrektsturen och LL-cupen

DSC_0268

Den stora andragruppen. Foto: Eva Önnemar

Känslan av ryggen. Nedre ländryggen. Kotorna sitter liksom ihop till en stel enhet. Böjer jag mig fram och försöker knäcka ut stelheten tar det stopp. Det byggs uppe en smärta men det släpper inte trots mer böj och buktryck. Så sitter det ihop och det är svårt att sitta bekvämt i en bil till tävling exempelvis. Ingen position är bekväm och på cykeln lyder underkroppen inte riktigt. Som ett njurslag sitter obehaget i kroppen, fast låst i nedre delen av ryggen. Smått illamående och kraftlös är så jag känner mig och det jag inte känner riktigt är hur jag sitter på cykeln. Den vill driva i kurvorna och jag har svårt att tajma tramptagen som sig bör på ex. ojämnt stigunderlag. Överlag blir jag en dålig cyklist och det är faktiskt inte så kul alls att vara en gubbe med ont i kroppen.

Det är synd för jag har bra tryck i benen annars men läget är bara att gilla. Tyvärr har jag svårt att motivera mig när kroppen inte riktigt är på topp men jag skickade inte in handduken helt på gårdagens Engelbrektstur utan tog mig i mål. Det handlade inte bara om tävlingen utan också om ett totalresultat i LL-cupen. I år hade jag tänkt försöka köra bra och satsa på att inleda stark och sedan hålla ut på toppen. Det är lite lustigt för senaste gången jag hade ambition att köra bra i LL-cupen var år 2009. Då blev jag 5:a. Min totalplacering sedan dess har varit 2010 1:a, 2011 2:a, 2014 2:a, 2015 3:a (hade jag kört sista tävlingen hade jag blivit 2:a). I år är det för övrigt min artonde säsong som deltagare i LL-cupen.

Att inte vinna är därför ingen direkt ambition från min sida, precis som ifjol. Det tangerar bara tidigare resultat och anledningen att jag kört så många år i cupen är ju för att det är så himla trevliga arrangemang. Med risk för att bli tjatig så missade jag att inleda cupen starkt i år pga. dåligt tajmad förkylning + dubbla penicillinkurer.

Årets Engelbrektstur är väl inte så mycket att orda om egentligen. Banan var ny för mig och jag placerade mig så att jag på håll fick se när klungan sprack av i första backen. Jag hanterade det med lite extra watt i pedalerna men till slut blev det för jobbigt och efter att nästan gjort en stor krasch och tappat täten fick jag acceptera dagsformen och ligga i andragruppen (men egentligen tredjegruppen då förstagruppen hade spruckit av). Samarbetet var inte på topp hela tiden och inte jag heller. Inte ens i spurten skärpte jag till mig och försökte på riktigt tyckte jag. När jag tappade tätklungan efter nån mil var det inte bara dagens resultat som jag såg som förlorat utan också totalplaceringen i cupen. Jag fick heller ingen langning förrän vid 55 km eller så och jag var orolig att min langare tillika fru råkat ut för nåt. Jag gav mig själv flera anledningar att förlora fokus från tävlandet i varje fall.

Detta blev lite av en inre analys snarare än en tävlingsrapport. Nya tag i fortsättningen. Finnmarksturen ska jag köra för jag gillar tävlingen och målet är så klart att vinna. Sedan tar jag det därifrån! Idag avnjöt jag ett kort distanspass med massor av fästinggräs i Roslagens famn och imorgon blir det KM.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s