Lauf forks

Innan Cykelvasan

Jag ska skriva några ord om en gaffel som många undrar över. För den väcker uppmärksamhet. I princip alla pass jag kört med den där jag pratar med andra människor så kommer gaffeln på tal och på tävlingar är det ett ständigt återkommande föremål för samtal. Därför tänkte jag sammanfatta mina upplevelser i någonting mer beständigt än bara prat.

Först. Laufforks via svenska importören och min butik Pedalogerna är en samarbetspartner till mig. Det innebär att jag inte är en oberoende konsument men jag är på inget sätt bunden att tala gott om den på bekostnad av ärlighet. Så allt framöver står jag helt för.

Konstruktionen: Vikten är under kilot som utlovas. Tror min hamnade nedåt 950 g med kapat styrrör. Det är bladfjädrar det handlar om med 60 mm fjädringsväg och ingen dämpning. Detta ger rätt karaktäristiska egenskaper som blixtsnabb fjädring men också en okontrollerat snabb retur. 60 mm vet jag inte om jag någonsin utnyttjat då den är extremt progressiv och superföljsam de första cm. Jag tycker inte man ska jämföra gaffeln med en dämpad sådan av den anledningen. Istället ska den vägas mot en stel gaffel där jag tycker den är överlägsen till funktion.

Känslan: Gaffeln äter allt smått. Småvibrationer av typen grov grusväg, traktorspår eller trampade snöstigar är den helt perfekt för. Cykeln blir otroligt lätt och responsiv i framänden och att lyfta framhjulet från marken är busenkelt då kompression – återfjädring är så snabb. Blir den gungig då? Nja, den rör sig när jag står och bryter i backarna, men på ett harmoniskt vis. Det stör absolut inte. Det är faktiskt nästan så det är skönt för mig som gärna låter cykeln vara väl statisk och hänger med överkroppen på styret. Nu tvingas jag så att säga hålla en bra och följsam teknik vilket ger mer kraft i pedalerna och ett bättre cyklande. Så gunget stör inte.

Däremot vid stående cykling med hög kadens/hastighet kan det kännas som att cykeln lever ett litet eget liv då överkroppsrörelserna och fjädringen hamnar i osynk med trampningen. Till en början kände jag också att gaffeln överstyrde lite in i kurvor. Benen agerar individuellt när cykeln lutas och det ger en liten vridning av gaffeln. Så blir det på alla gafflar i brist på (extrem) styvhet. Jag har svårt att se att det går att bygga bort detta som konstruktionen ser ut så det är nog nåt man helt enkelt får leva med. Detta kan också bero på gaffelvinkel vilket skiljer sig åt mellan olika cyklar och märks mest när man går från en dämpad gaffel till Laufen. Väl acklimatiserad har jag inga problem med detta då den inte är flexigare än vilken annan lättviktsgraffel med 9 mm-koppling som helst.

I skogen ger den ett blandat intryck. Uppför är den snabb och jag tror alla mina backintervaller på personbästatid är satta med Laufen. I större stök och bök märks det att den inte har nån dämpning. Som jag skrev är den väldigt progressiv så över större stenar/rötter mm som upprepar sig i underlaget blir returen väl kraftig och gaffeln ”slår” ut och ger en stötig känsla. Den är dock väldigt mycket bättre än en stel gaffel i detta läge då den tar hand om stötarna om än inte på ett så sofistikerat vis. Den är däremot rätt skön att köra med i skogen om man inte har bråttom då cykeln blir väldigt kvick och lätthanterlig. Med tidtagning är det däremot klart att det inte går att attackera rotmattor och utförskörningar med samma fart igenom som med en dämpare. Men återigen; den är överlägsen en stel gaffel.

Jag har kört några långlopp med den under 2015. Lidingöloppet MTB, Cykelvasan och Mörksuggejakten. Alla rätt släta långlopp med lite och fina stigar. På grusväg föredrar jag Laufen alla dagar framför en dämpad gaffel och den har fungerat fint på nämnda tävlingar. Över lag gillar jag den som gaffel. Den är bättre än en stel gaffel till det mesta och den är underhållsfri och gör cykeln rolig att cykla på. Som vintergaffel är den klockren då det inte finns nån olja som blir trög och packningar som förstörs. Man vet alltid var man har den och den fungerar överallt. På snabba tävlingar är den ett utmärkt val men den kommer till nackdel då det ska gå fort i det större stöket. Det är lite som skillnad mellan en framdämpad och en heldämpad cykel. Ju mindre dämpning och fjädringsväg desto mer bromsas man av underlaget då det är stökigt. På grovt underlag av typen traktorspår eller stenig grusväg är där den excellerar mest då den inte som en vanlig dämpare säckar ihop och känns trög och livlös. Istället tar den bort vibrationerna men behåller kontakt med underlaget. Den gör inte allt men den klarar allt, och ofta är den väldigt bra!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s