SM XCO

Skärmavbild 2014-07-21 kl. 11.01.26Foto från https://www.facebook.com/BicyclingSverige

Årets SM blev ungefär som fjolårets. Jag sätter mig i en bil och åker till start – helt i avsaknad av nervositet. Det är lite jobbigt att köra långt ensam och ryggen är okomfortabelt stel i veckor innan start. Benen är i bra form och banan är kanon men det är inte det som kommer avgöra. Därför tar jag det piano och investerar minimalt i förberedelserna inför loppet. Ingen langning fixad, ingen placeringsmålsättning. Det fungerar ju bäst då – att slå från underläge och göra positivt av situationen istället för att gå in med hög målsättning och inte leva upp till den. Det är då jag bryter tävlingar, åker hem sur och i värsta fall säger att jag inte ska göra om det hela.

Langningen löste sig fenomenalt med Rasmus som grejade allt precis som det ska vara. Jag kan värma upp utan att behöva leta langare eller ordna med extrahjul. Det här med att vara lugn är någonting jag arbetat fram under senare åren. Från att ha varit tvärt om i dessa situationer har det nu vänt till raka motsatsen. Ju större tävling – desto lugnare är jag. När starten går är jag ungefär lika taggad som om jag sovit och blivit väckt av startskottet, eller visselpipan?

Jag segar mig iväg med dagens kropp och kör upp mig för att vid tredje/fjärde varvet ha känning på fjärdeplatsen. Någonstans därefter kommer verkligheten ikapp och resten av tävlingen känns det som att ha en knoge hårt tryckande i ryggslutet. Axeln gör ont och varje rot gör att cykeln vill byta linje av sig själv. All mjukhet och smidighet är som bortblåst och det känns som jag har 4 Bar i däcken och konstant låst framgaffel fast det är precis tvärt om. Det där hoppet på banan som jag aldrig testade innan tävlingen körde jag på första varvet och höll på att skrota i. Så det blev b-linje där resten av tävlingen. Ett nederlag i sig men vad sjutton – jag blev ju sexa, det var ju ingen medaljstrid jag var med om direkt.

20140721-112342.jpgPå vägen hem blev det spännande hard core-mek på essingeleden. Vid elvatiden anländer jag Rådmansö och smörjer kråset med ost, kex och whisky. Väl förunnat efter typ åtta timmar på vägen och två i skogen.

Så… det här med att tävla. Det är ju roligt att bara vara med och deltaga. Inte för att vinna eller för att placera sig utan bara för att deltaga och ha chansen att göra mig själv rättvisa. När det fungerar är det ännu roligare och tävlingshornen kommer fram. Det är då det är som roligast. Igår var min tävlingsprestation ungefär som en dag på jobbet i semestertider då inte mycket händer. Men årets SM verkar ha varit uppskattat och från det lilla jag såg under mina timmar på plats var det toppen. Bra bana och härlig publikstämning! Det är bra för idrotten.

 

5 tankar på “SM XCO

  1. Superbra kört Micke!!! Att komma 6a iår igen är starkt. de framför är grymt snabba precis som du är. Du prestera på topp och tycker du ska vara mycket ☺ ses på lite TT i Norrtälje snart😀

  2. Ska vi byta tjänster?
    Jag hjälper dig att tävla (är bättre än någon du träffat) och du hjälper mig att lägga upp och planera träning.
    Mvh/A

  3. Pingback: MTB-SM i media, bilder och blogg | MTB SM 2014

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s