Ränneslättsturen

Skärmavbild 2014-06-30 kl. 09.33.10Ordningen in till och i mål: Foto från Jakob Björklunds blogg

Den där känslan av att inte vara med i matchen men ändå vara på planen var igår påtaglig. Förutom en allmän ur-träningsperiod-in-i-tävlingsperiod-formsvacka som alltid sker när jag tävlar mycket så blev det extra krokben för träning iomed Lida-vurpan och att jag vaknade i fredags med ont i svalget och var allmänt under isen. Förkylningen blommade aldrig ut ordentligt trots ambitiösa och självklart otaktiska 57 km pendlingscykling på fredagen och jag åkte ner till Eksjö med familjen under lördagen på vinst eller förlust för om jag över huvud taget skulle stå på startlinjen eller inte.

Klenheten men inte det onda försvann ur kroppen och med ett sparsamt startfält gick det att klamra mig fast i täten om även om jag på klassiskt inspirationslöst vis inte bevakade position i gruppen så bra. Därifrån tyckte jag det gick långsamt men vad hjälper det när trycket inte finns i benen för att göra skillnaden som behövs? På nåt vis känns det bättre att tävla och ha känslan av att ta i istället för att ha känslan att trampa i sirap med trötta ben. Det ska vara på riktigt liksom! Jag försökte köra på lite på sista loopen men jag vet inte om de andra blev tröttare för det, men jag fick spurta om segern och förlorade den mot Bleckur som spelade sina kort bättre än mig. Jag vet inte hur många gånger jag sa det innan tävlingen (man måste vara först in i sista kurvan om man vill vinna) men vad hjälper det när jag inte lyder mig själv? 🙂 Resultat.

Ja ni hör, gnället tar aldrig slut… Men alla värderar vi saker och ting olika. För min del är det väl roligt att vinna men blickar jag tillbaka på 14 säsonger i elitklassen så är det de där gångerna när benen varit gjorda av guld som betyder någonting. När jag gjort mig själv rättvisa och lyft mig – oavsett vad resultatlistan säger.

När det gäller Ränneslätt så var min förhoppning att vända den lite dåliga trenden som är nu för tiden. Jag kan rabbla de senaste tävlingarna så blir sammanhanget tydligare: Vårgårda XCO – paj i ryggen; Högbobiken – punka; Långa Lugnet – punka; Lida Loop – klantvurpa och paj kropp; EM Marathon irland – Lida-justerad form; Ränneslätt – kass, småförkyld eller bara dålig?

Men det här är ju resultatlistorna. Mellan dessa tävlingar tycker jag inte att jag gjort bort mig på träningspassen även om det där superflytet kanske inte infunnit sig. Det är så små marginaler det handlar om mellan medioker form och personbästa och det kan svänga fort. Det gäller bara att ha lite känsla och tur för att guldbenen ska komma på tävlingsdagarna – och det sitter också mycket i huvudet. Medvind ger uppmuntran. Och det kan ju inte vara motvind hur länge som helst? Lite bättre prestationer ligger bara och lurar inom mig – det vet jag.

1 tanke på “Ränneslättsturen

  1. Trots att du inte hade guldben och kom först in i sista kurvan gjorde du ett fantastiskt lopp.
    Stort grattis till ett fint lopp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s