Det blir lättare och lättare

DT rapporterar. DN har också haft en artikelserie som berör träning som livsstil. Begreppet elitmotionär används. Och visst är det hett numera att göra långa tävlingar. Ultralopp, triathlon, Vasaloppet och så klart Vätternrundan.

Gemensamt för alla dessa aktiviteter är att de är långa, ställer krav på planering och material men också att de genomförs vid relativt låg intensitet. Det gör att genomförandet faktiskt inte kräver så mycket av deltagaren i absoluta mått när det kommer till fysiologisk prestanda utan genomförandet handlar mest om uthållighet och att inte ge upp.

Om tävling går lugnt så går också träning lugnt, för många. Men framför allt är det en fråga om fokus. För det tränas väldigt mycket ute i landet, och speciellt i storstäderna så investeras det i träning och friskvård så det här med att genomföra motionsarrangemang är verkligen på allvar. Träningen och den fysiologiska profilen som krävs för att cykla länge är inte densamma som för att cykla riktigt snabbt. Alla de som inte vill eller har möjlighet att förbättras rent prestandamässigt kan ändå tävla för att utmanas utan att utmaningen i sig sätts i relation till elitfolk. Många vill cykla, gärna fort, med lite tävlingshets men ändå på lek, utan att för den sakens skull snöa in på att prestera optimalt. För många handlar det om att ha roligt och tävlingsstress kan förta det roliga.

Allt det här är också aktuellt med hänseende till deltagarsiffror i till exempel SWE-cup som är på tapeten. En viktig fråga, inte minst av ekonomisk art för arrangörsklubbar, är cyklingen växer, men tävlingsdeltagandet gör det inte sett som en helhet.

Den ”nya” typen av idrottare om vi får kalla det så kommer inte från föreningsmiljön och slussas naturligt in i tävlandet av sin förening. Men det är ungefär efter det systemet som SWE-cup agerar som om nytillskottet till tävlingarna kommer ifrån. Men så är det nog inte. Mängden av motionsidrottare kommer inte från den organiserade idrottsrörelsen utan växer fram i fikarummen när det pratas om motionsarrangemang och att cykelpendlingen ska tas ett extra steg. LL-cupen och CykelVasan fångar upp de som är lagda åt MTB-hållet och VR de som föredrar eller tror sig föredra asfalt. Många fastnar såklart i sporten eftersom det ju är så trevligt att motionera – men den där kontakten med idrotten som innebär tävling får de aldrig och för det stora flertalet så är de tävlingsinriktade cuperna anordnade av förbunden fortfarande relativt okända.

Så det är nog dags att vakna upp och konstatera att:

• Det finns en väldigt stor grupp cyklister som inte lockas av formatet som nuvarande XC-tävlingar ryms inom
• XC-tävlingar marknadsförs relativt dåligt till denna grupp människor

Jag tycker många felaktigt försöker locka över denna grupp människor till XC-tävlandet med fel åtgärder. Att banor görs enklare för att passa mindre utrustade cyklister är ett exempel. Jag tror inte det är där skon klämmer. Jag tror att det är tävlingsmomentet i sig som skrämmer. Ingen vill åka långt för att tävla kort, ändå bli varvad och sedan åka hem utan att någon i umgängeskretsen ger minsta cred för detta. XC-loppen måste bjuda på en utmaning som inte bara består i att kämpa mot andra. Det måste finnas ett större startfält att gömma sig inom och det SKA vara en prestation att komma i mål. Så här skulle jag vilja att cykelpendlarna som vågat sig på att tävla ska säga till varandra:

• Så du klarar CykelVasan, ta då nästa utmaning och kör en deltävling i SWE-cup!

Jag tror att längre tävlingstid, tuffa banor, ENKELT deltagande med okomplicerad licenslösning och en riktad marknadsföring kan ge stor verkan. Helt utan att kompromissa med elittävlandet och slagen i veteranklasserna. Tvärt om så blir alla vinnare. Vad tror ni? En motion/sportklass i ny tappning med fokus på upplevelse och som ska vara det ”hårdare” alternativet till LL-tävlandet.

Det är många som anstränger sig väldigt mycket med träning och material – det gäller nog bara att styra in dessa på ”rätt” spår. Enkla tävlingar tas om hand av andra arrangörer och de gör detta bra så jag tror mer på att vara ett alternativ än en konkurrent.