29er vs. 26″ – en liten analys utifrån säsongens cyklande

Corratec X-BOW 29er

Jag har ju haft två tävlingscyklar från Corratec i år. En storhjuling som heter X-Bow och en 26″ som heter Revolution. Tyvärr har de inte varit körklara samtidigt under stora delar av säsongen. Inledningsvis hade jag bara 29ern då 26″an var försenad, sedan blev det ett skifte då 29ern fick stå still till förmån för 26″an, på vilken sedan ramen fick sig en knäck i kraschen på Mörksuggan och det blev 29ern igen som fick gå alla mtb-pass.

Corratec Revolution – på bilden med ett par tubhjul

Några tankar om vikt och material: Ramen på 26″ väger 990 g. Den som gick av i vurpan vägde 975 g. 29er-ramen vägde in på ca 1300 g med ISP. Hjulvikten blir lite tyngre på 29ern, däcken likaså. Totalt vägde cyklarna in på 7,7 resp. 8,6 kg för cyklarna, race ready, med Maxxis Ikon-däck på båda. Sittställningsmässigt så tycker jag att jag inte behövt kompromissa någonting mellan cyklarna.

Skillnaden då? Olika hjulstorlekar förändrar helt klart uppträdandet hos cykeln. 29ern blir lite segare men också hastighetsstabilare. Den har bättre grepp uppför men kräver också bättre bibehållen fart då det större hjulet är trögare och ger en större accelerationströghet. Det innebär att när farten väl sänks drastiskt när man fastnar i en uppförskörning och ska kicka igång på för tung växel så får foten sättas i backen där det går att komma igång igen med 26″an. Så, bättre grepp men på bekostnad av spelrum. Det ökade greppet kommer dels från större hjulradie vilket slätar ut kontakten mot underlagen men främst från den ökade kontaktytan mot marken. Detta märks väldigt tydligt vid kurvtagning då cykeln verkligen greppar mot underlaget. För min egen del då jag gillar att gå på tunga växlar så går jag på den där klättringsniten gång på gång. För att kompensera måste jag egentligen gå på en växel lättare som utväxling men där är jag inte än.

Mer grepp och större hjulradie innebär också mer sidokrafter och flex i hjulet vilket de lätta NoTubes-hjulen klart inte hanterar lika bra som DT’s orginalhjul som cykeln såldes med. 29ern blir i det läget lite understyrd. Större anläggningsyta mot underlaget gör också att däcket gärna vill krängas i svängarna, det innebär att lufttrycket måste ökas för att kompensera för krafterna vilket tar ut lite av fördelen med ett större hjul som lättare rullar över stök och bök. Över lag så upplever jag att genomslagsfrekvensen är större på 29ern trots högre lufttryck i däcken. Cykeln blir också större till upplevelsen och svårare att manövrera med smidighet vilket skänker lite pansarvagnsframförandebeteende till mig som cyklist. Cykeln får med större hjul ta mer smällar – men klarar av det.

Om fördelen hos 29ern är grepp och framkomlighet vid stabil hastighet så är 26″arens klara fördelar förmågan att ge en snabbare och mer responsiv känsla. Det ger också en mer aggressiv körning med mer tid ur sadeln. Vi som cykelpendlar i Sthlm vet hur det känns att bli avställda vid ett trafikljus av nån kostymsnubbe på en lånecykel med pyttehjul. Små hjul är helt enkelt snabbare vid accelerationer. 29ern blir som en heldämpad cykel i upplåst läge i jämförelse. Det är liksom ingen idé att vara rapp, det gäller bara att sitta i sadeln, tugga på och försöka att hålla farten uppe. Att möta motlut tar emot, men så fort det går att cykla med jämn effektutveckling så går det finfint.

Jag hade satt av tid under våren för att utvärdera cyklarna mer noggrant. Att jag inte hade båda cyklarna då försvårade det hela och sedan under säsongen så fanns inte tiden helt enkelt. Men av det jag försökt få till någorlunda systematiskt så både känns och går 26″ snabbare runt Fiskartorpsbanan (som innehåller många igångdrag och branta motlut). Vid backintervaller i Haga så går cyklarna lika fort. 29ern dock med mycket bättre grepp och kontroll uppför grusvägen. Vid asfaltkörning upplever jag 29ern som hastighetsförändringströg och lite tråkig. Den ger liksom ingen positiv respons och uppmuntran trots att den går fort, och säkert precis lika fort som 26″. Men det där med känsla och resultat är två olika saker. Vid körning i lera är 29ern klart bättre. Mer grepp och driv. Så slutligen så tycker jag de olika cyklarna kräver olika körstil och känns olika. Vad är då snabbast? Det beror på omständigheterna skulle jag vilja säga. Jag försöker mig på att lista några punkter:

Fördel 29er: Utförskörningar, oändliga rotmattor, klättringar på löst underlag, tekniska partier som diken, nedför dropp, skråkörning, bromsgrepp, stabil vid fart.

Fördel 26″: Accelerationer, hastighet, känsla, manövreringsutrymme, tekniska partier som kräver hopp och trix.

Min slutsats blir därför att båda hjulstorlekarna har sina klara fördelar. Detta kräver en anpassning från cyklistens sida för att få ut det mesta av utrustningen. Om man vinner i ett parti och förlorar på ett annat så gäller det att klura ut var det är viktigt att vara snabb och sedan fördela energin dit den gör mest nytta. Att cykla energieffektivt är så klart en utmaning och en konst och det är svårt att byta mellan två standarder utan att ta med sig beteendet från den ena till den andra. Vid varierande tävlingsbanor tror jag det är helt uteslutande beroende på cyklisten vad som är snabbast. Vid mer statiska förhållanden som en ändlös alpklättring på riktigt grov grusväg ser jag en klar fördel i att byta bort ett kilo lättare cykel mot mer grepp och stabilitet hos större hjul precis som jag hellre kör ett sprintlopp med en rapp och uppmuntrande cykel med mindre hjul där acceleration är viktigare än toppfart.

Hur som helst så är jag väldigt nöjd med cyklarna och sett till en säsongs varierande cyklande så skulle jag egentligen kunna klara mig utmärkt på bara en hjulstorlek. Det skulle ge mindre huvudbry och mer enkelhet i det hela. Personligen tycker jag mig inte ha så svårt för förändringar och byte mellan cyklar. I år har jag tränat regelbundet på inte mindre än 9 cyklar – alla inräknade. Alla med olika sittställning, olika växelsystem osv. Att hantera det är också en konst och det är viktigt att kunna göra det bästa av cykeln för stunden. Som cyklist har jag alltid varit den som står upp mycket, som drar tunga växlar och som är bra på ryckig körning. Det lämpar sig för 26″, och det kanske är därför jag tycker mig uppskatta 26″ mer än 29ern. Den ger mig vad jag vill ha och bekräftar mig på det jag är bra på. En cyklist med annan fysik kanske finner samma uppmuntran i en 29er? För min del tror jag nog 29ern förbättrar mina svagheter, men drar mig lite i tröjan när jag vill glänsa och göra det jag är bra på. Ge lite, ta lite…

Till nästa år då? Jag vet faktiskt inte än. Corratec kommer med en ny heldämpad cykel med specifikt 650b som hjulstorlek. Heldämpat är inte min grej riktigt men hjulstorleken tilltalar mig. Ett mellanting kanske suddar ut den där gränsen mellan hjulstorlekarnas lämplighet och kan räcka för sig. Revolutionramen sväljer förresten 650b också.

Annonser

10 thoughts on “29er vs. 26″ – en liten analys utifrån säsongens cyklande

  1. En av varje kanske inte är så tokigt. Varför inte då välja ”fel” hjulstorlek på träning och ”rätt” på tävling? Då borde ju ens svagheter bli bättre samtidigt som man får försöka välja träningsbanor som även gynnar ens styrkor så att man inte tappar dem. Lite samma resonemang som ”train low, race high” när det kommer till diverse diskussioner om kolhydratsintag vid träning och tävling.

    Just my 50 cents 🙂

      • Ja jo. Själv saknar jag ju motorik, i stort sett… Fast om man lyckas överbevisa teorin? Fast å andra sidan…:

        1. Först över mållinjen vinner oavsett
        2. Jag vill ändå köpa fler cyklar 😀
        3: Repetition är förvisso kunskapens moder enligt gammal sägen, samtidigt bör man nog ha en ganska stor repetoar att repetera, annars blir man nog ganska ensidig på sikt, oavsett om det är idrott eller annat vi pratar om 🙂

        • Mångsidigheten brukar relateras till situationen och inte verktyget. Som cyklist ska man hantera många situationer, men det verktyg och material man använder för att hantera situationerna måste man hantera med perfektion för att kunna hantera situationen så bra som möjligt (att cykla snabbt). Precis som vattenglaset har en övre gräns för vad som får plats i det så har cyklisten en begränsad tid för inlärning och praktik. Börjar man blanda in annat så får mindre vatten plats och all breddning blir en kompromiss och i fallet teknikinlärning så är en stöttesten det här kring felinlärning – vilket träning på olika material kan falla in under om man vill. Att byta cykel flera gånger under säsongen är egentligen ickeoptimalt om du frågar mig, men allt handlar ju inte om att ta sin träning till fulländning som tur är 🙂

  2. Som vanligt mycket intressant och välskrivet.

    Jag är riktigt sugen på att få testa Cuben på Fornstigen men ett par inlinespass ligger tyvärr i vägen :). Första passet får antagligen bli till helgen…

  3. Ping: 26″ 27,5″ eller 29″ | Cykelmygg.se

  4. Råkade av händelse av Google-sök på för/nackdel av olika strl på hjul..hamna här !!
    Intressant läsning Micke !! Hoppas du kämpar på me bikandet ! / VH Rotax / jonas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s