Slut på testande

Jag hittade en bild på mig från Hässleholm. Ni hittar fler bilder här.

Idag körde jag också sista försökspersonen i labbet. 10 personer har givit sammanlagt 55 testtillfällen på ett antal timmar vardera. Många tidiga morgnar och halvsena kvällar har det blivit men nu är det alltså över för den här gången. Det återstår såklart en hel del arbete för oss tre som hanterar testdatan så ingenting är klart än på ett tag. Det känns så klart skönt att få bocka av den här kritiska praktiska delen av arbetet. Än så länge ser dessutom allt bra ut, så nu är det bara att hålla tummarna för fortsättningen 🙂

Annonser

11 thoughts on “Slut på testande

    • Fan va jobbigt med svåra ord. ”Muskelglukogentets, mitokondriell, biogenes” = Betydelsen för muskelenergin för mitokondriellernas(nånting i cellarna) livsframbringande(wikipedia) …. jag blev inte klokare. 🙂

      Den avslutande meningen var en förenkling som var lättare att förstå!

  1. Jag vet att Tonkonogi har studerat mitokondirietillväxt och korta intervaller. Tonkonogis protokoll 10/20 s – har väl visats sig vara särskilt fördelaktigt för mitokondrietillväxt. Som jag förstår det är det intervaller med låg laktatbildning i muskulaturen till skillnad från ex 7*30 s intervaller. Angriper dessa två protokoll olika saker i muskulaturen eller är adaptionen densamma, trots skillnader i laktat?

    Uffe

  2. Nej, han har inte studerat och jämfört 10/20 , med 6*30. Men han har väl undersökt mitokondriebiogenes och 10/20? Eller är det bara en hypotes att 10/20 främjar sådan adaption? Och frågan gällde egentligen om båda metoderna har effekt på mitokondrierna, trots att de är så olika (10/20 lågt laktat, 7*30s högt laktat.)

    • Uffe. Mig veterligen har han inte testat någonting på 10/20 s arbete. Båda metoderna stimulerar givetvis en träningseffekt mitokondriellt. Det finns forskning som visar att kontinueligt arbete ger lika bra effekt som tex 30s-intervaller också för den delen. Det finns också fler faktorer än träning som spelar in för träningsresultatet.

      http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19915506
      http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20661745

      Erik. Precis, den vetenskapliga jämförelsen. Debatten senare handlar om hur man sätter in detta i träningsprogram där energiutveckligen för totalt arbete skiljer sig extremt mycket åt. Den forskningen som tittar på hur forskningsresultat anpassas och praktiseras i verkligheten är väldigt ogjord i de flesta fall. Man kan inte ta enstaka uttalanden eller specifika studier för mycket på orden och göra de till allmängiltiga sanningar. I så fall skulle alla köra 2 h 10/20 2 ggr om dagen 7 dagar i veckan 🙂 Trixandet ligger i att tillämpa det vetenskapliga underlag som finns.

      • Muskelbiopsi. Hu!

        Undrar vad de försökspersonerna fick för belöning för sin medverkan? 🙂

        Jag har för mig att Tonkonogi för några år sedan förespråkade sina korta intervaller för mitokondrietillväxt (dessutom menade han att detta var mycket viktigare än att försöka träna upp den centrala kapaciteten då den ändå, för aktiva, var rätt nära den genetiska gränsen).

        Nu ser det alltså ut som att det där med de korta intervallerna inte är bättre. Frågan är om detsamma gäller för tränande individer också?

  3. Jag var med som försöksperson i den andra studien (som är mest intressant för oss som tränar). Muskelbiopsitagning är mer eller mindre standard och ersättningen ligger på ett par hundringar styck beroende på antal biopsier som tas.

    Som sagt… Alla forskningsresultat måste beaktas utifrån vilken träning som är utförd av vilka personer under vilka förutsättnigar. Tränade ger ofta ett annat svar än otränade och det kan också svänga en del på individnivå. Olika träning ger olika respons på enzymbildning och en hel del olika genmarkörer varför ett varierat och genomtänkt träningsprogram är så viktigt. Det går inte att bara läsa studier och upprepa innehållet. Den största träningsvinsten handlar om att skapa den bästa helheten kring träningen.

    Tonkonogi själv (som jag känner honom) kan vara rätt rak i sina direktiv, ofta för att lite provocera och väcka debatt/reaktion. Verkligheten är garanterat inte så enkel och glasklar men om all information skulle handla om hur lite forskningen vet så skulle det inte finnas några träningsråd alls. Därför gäller det att argumentera för ”sin sak”. Sen är det upp till åhöraren att plocka russinen ur kakan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s