Vägen till solen

jonsered.JPG

Idag blev det ett fint träningspass. 5,30 h med 1 h styrkekör i intervallform. Idag var det lätt att hålla pulsen uppe och jag snittade 150 bpm totalt under passet. Liknande tal är ju fina, så jag passade på att få 1505 höjdmeter stigning under passet. Det blir 274 hm/h, och får väl anses som en väldigt kuperad runda. Jag kan mycket väl tänka mig att det var i Nice 2003 som jag senast klättrade så mycket per h på ett distanspass.

Jonsered är en mäktig ort. Där finns allt, Forsande vatten i ån, en mäktig herrgård att njuta av och en fabrikshistoria som inte går att missa. Jag tog en tur upp till herrgården och njöt av den i solskenet. Sådana stunder saknar jag i falun. Röda bodar i all ära, men mäktiga härresäten är det glest med. Jag körde Härkeshultsvägen från Jonsered, och den börjar med en 118 hm klättring. När jag kom upp på toppen av backen så öppnade sig vägen som en spikrak linje genom tät skog, i horisontvyn mellan träden låg solen perfekt centrerad och fyllde hela synfället med ett sådant ljus att det knappt gick att se vart jag cyklade. Rätt plats vid rätt tidpunkt med andra ord, och jag undgick inte att känna mig som James Mason i filmen Journey to the Center of the Earth när han står på toppen av den Isländska vulkanen och ser solen visa vägen till den hemliga passagen till jordens medelpunkt. Till skillnad från filmen så är Jonseredsupplevelsen både tillgängligare och mindre hemlig (ca kl 10:45). Jag lägger med två länkar som kan vara intressanta för den kulturintresserade.

Jonsereds herrgård
Journey to the Center of the Earth

Annonser

5 tankar om “Vägen till solen

  1. Ja, Göteborg knäcker på den fronten. Falun är också bra, men har en mera rejäl kupering. Här är det mer backe på backe på backe. Fast Ådranvägen är fortfarande min favorit 🙂

  2. Så charmigt av dej att uttrycka dig i hm/h! I runda slängar en mikrosekund trodde jag du hade skrivit fel, sådär som man gärna hoppas i Spårvägenkretsar, men så var visst inte fallet! Typiskt. Skäms 🙂

    Annars 274 hm/h en ovanligt bra skördefrekvens av höjdmeter. Jag minns dock att jag när min puls- och höjdmätare var ung kunde räkna med 1000 höjdmeter på ett fyra timmars distanspass. Nuförtiden är jag glad om det blir 700. Märkligt. Antagligen tas backarna bort från vägarna till förmån för de gröna slalombackarna 🙂 Men annat var det i Nice. Mastodontpasset med ca 480 hm/h är förmodligen inte så lätt att bräcka i Svearnas rike.

  3. Åhh. Det var många höjdmeter vi körde då. 7:40 h tog ju passet vill jag minnas. Så ska alla distanspass vara. Runt 3682 hm allså på det passet.

    Kajan, nu har du nåt riktigt att bita i 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s