Vad som hände på Mörksuggan

Det är väl lika bra att lägga ut storyn här eftersom flera säkerligen undrar.

I den snabba utförskörningen innan man kommer ut på Ingelsvägen, ca 25 min in i loppet, ligger jag sist i vår grupp som ligger några sekunder bakom tätgruppen som fick lucka i det tidigare skogspartiet. Martin E från  CRT ligger några decimeter före mig och helt utan förvarning ser jag hur han faller ner på styret med överkroppen och lägger sig sedan på backen. Det går fort här och han snurrar runt. Ett ögonblick ser det ut som jag missar både honom och cykeln men eftersom vi är i en kurva så glider han istället ut framför mitt framhjul och jag åker rakt in i honom och flyger tillsammans med cykeln i backen. Farten var kanske 55 km/h, kanske mindre, kanske mer. Jag vet inte. Det blir en väldig smäll i varje fall och jag har turen att landa precis där gruset på vägen övergår i väggrensgräs och fortsätter sedan ner i diket.

Axel och rygg tog smällen och jag klarade huvudet. I diket kan jag knappt röra mig. Ryggen gör svinont och armen är helt obrukbar men det känns ändå okej. Martin har mer blodvite och ser mer illa däran än mig men kommer i varje fall på fötterna. Mattias Nilsson stannar och hjälper till men jag ber att få ligga kvar och få tillbaka den bortdomnade orörbara armen så jag kan komma upp på cykeln och fortsätta cykla. Lite mer vila bara. Till slut följer jag med en funktionär ner till sjukvårdaren vid vägen och det blir klart att det är färdigcyklat för dagen och förmodligen för en tid framöver.

Martin har redan åkt vidare mot Jarlstugan men hans cykel står kvar med en hel del avrivna ekrar i framhjulet. Kanske flög det upp en sten eller pinne i hjulet? En ren olycka var det i varje fall. Martin förstod inte heller vad som hände. Det gick för fort, mitt på jämn fin väg.

Efter omplåstring på sjukhuset fick vi åka hem med goda prognoser båda två. Martin utan gips men rejält blåslagen och jag med gipsskena med klippning om otroligt korta 7 dagar. Benbrottet (caput radius) satt ihop perfekt som tur var. Även om jag gärna haft en extra arm för att ta mig fram i vardagen för ryggens skull så kunde det varit klart värre.

Stort tack till Micke på Cykelcentrum för skjuts till Mora, Per för service och stöd på plats och självklart Jesper som verkligen fick utlopp för omsorgs- och vårdgenen han får ha vilande så ofta. Tack också Nilsson mfl som hjälpte till på plats och alla andra som bryr sig och kollar läget!

About these ads