Det blev en trevlig runda på fina stigar i bra väder. Arrangemanget är verkligen bra tycker jag och hela situationen med boende på Billingen med frukostbuffe och allt är rätt trevligt. Att jag själv inte kan cykla är en annan sak, men jag surade inte ihop för det faktiskt. Men det börjar bli lite trist att känna att benen duger för elitfart men ryggen duger för distansfart. Idag släppte jag kontakten med täten över krönet på första bergspriset. Jag var bara stum och dålig, sen försvann farten helt ur kroppen och nere på banvallen lovade jag mig själv att inte ta i under resten av tävlingen utan att bara rulla igenom det som ett distanspass och njuta av banan och vädret.
Det gjorde att jag släppte rulle och grupper väldigt ofta bara för att gå på ”behagligt” tempo i min egen takt. Med 20 km kvar så kom jag dock ifatt gruppen framför och det gick lite väl långsamt så jag trampade på lite mer sista biten och blev förvånande nog nia. Hade jag vetat det lite tidigare hade jag väl öst på mer och tidigare, för nu var jag rätt inställd på att topp 20 var utom räckhåll. Energibalansen återställdes oavsett.
Nu är det rosévin och gottigott här hemma till kvällen i varje fall. Eftersom det inte spelar någon roll om jag är vältränad eller inte i benen när ryggen sätter begränsningen så skippar jag den här späkningsgrejen och kör morgondagens morgonpass med normalt blodsocker för omväxlingens skull.
Tack alla för en trevlig helg! Kanonbra med team och allt.
70-talsinredning och panorama. Blir det bättre?
Miss Växjö 2012 – eller vad jag ska säga? Året är rätt i varje fall.
Styrketräna ryggen? Byta till fulldämpat?
Extra allt. bål , rygg och fullgung
Surt sa räven. På’t igen bara.